Sagan om en söndag
Tidigt imorse hoppade fem förväntansfulla tjejer in i bilen och begav sig in mot Lund. Med skridskorna i högsta hugg hoppade dom ut ur bilen vid parkeringsplatsen och traskade ivrigt bort mot Ishallen på Klostergården. Intet ont anande om vad som komma skulle började det göras upp planer om storslagna piruetter, och plötsligt hade sällskapet utökats till en oktett. Knappt hade följet hunnit bort till Ishallens entré förrän problemen började hopas.
Innanför Ishallens portar var det liv och rörelse, och av visselpipors ljud att döma var vi inte de enda som hade valt att styra kosan mot Lunds lite kyligare lokaler. Vi blev ganska kort därefter smärtsamt medvetna om att en hop hockeylag hade ockuperat banorna för dagen, och det återstod inget annat för oss än att ändra våra planer. Dock var våra beslutsförmågor inte särskilt svårflörtade, och sekunden därefter hade vi lämnat hockeyrinken och beslutat att dagordningen skulle stavas bowling. Att jag inte heller denna gång var någon vidare talang kom väl inte som nån överraskning, men sedan slår jag ju gärna ett slag för att spela hellre än bra. Därför knep jag jumboplatsen, och det är jag jäkligt nöjd med!
Innanför Ishallens portar var det liv och rörelse, och av visselpipors ljud att döma var vi inte de enda som hade valt att styra kosan mot Lunds lite kyligare lokaler. Vi blev ganska kort därefter smärtsamt medvetna om att en hop hockeylag hade ockuperat banorna för dagen, och det återstod inget annat för oss än att ändra våra planer. Dock var våra beslutsförmågor inte särskilt svårflörtade, och sekunden därefter hade vi lämnat hockeyrinken och beslutat att dagordningen skulle stavas bowling. Att jag inte heller denna gång var någon vidare talang kom väl inte som nån överraskning, men sedan slår jag ju gärna ett slag för att spela hellre än bra. Därför knep jag jumboplatsen, och det är jag jäkligt nöjd med!
Kommentarer
Trackback