Fyndigt på mellandagsrean
Jag har kommit på att mellandagarna vid jul kan vara ganska tråkiga. Egentligen är det ingen nyhet - efter vad jag har fått erfara av mitt nittonåriga liv har det varit ungefär samma melodi varje års juldag och annandag jul. Igår var det en helseg juldag. Det blev ingen utgång, affärerna var stängda och det roligaste tvn kunde erbjuda verkade vara Alex Schulman som propagerade för dansbandens roll i det moderna Sverige. Det säger ju en hel del.
Idag var min abstinens efter att göra något konstruktivt därför riktigt hög, och efter en del framgångsrika övertalningsförsök fick jag med mamma och pappa i bilen med destination Center Syd. Mellandagsrea stod på schemat och när vi kom dit var det precis samma visa som alla andra år. Folk trängs i köer som ringlar sig genom hela butiker, reahysterin har lockat ut varenda kotte i södra Sverige och överallt slåss människor om de kvarvarande linnena i storlek 36. Jag hittade äntligen ett par stövlar som jag föll handlöst för direkt. Det var kärlek vid första ögonkastet och sedan följde dom med mig i en påse hemåt.
Dessutom träffade jag på min gamle danskkollega Sebbe bland allt folket, och efter lite skitsnack med honom och hans respektive bar det av hemåt mot Lindvägen igen. Pappa hade nämligen haft en traumatisk dag bland kläder och butiker, och hade lyckats försvinna spårlöst någonstans vid KappAhl. Han verkade tycka att det var ganska skönt att komma hem igen.
Idag var min abstinens efter att göra något konstruktivt därför riktigt hög, och efter en del framgångsrika övertalningsförsök fick jag med mamma och pappa i bilen med destination Center Syd. Mellandagsrea stod på schemat och när vi kom dit var det precis samma visa som alla andra år. Folk trängs i köer som ringlar sig genom hela butiker, reahysterin har lockat ut varenda kotte i södra Sverige och överallt slåss människor om de kvarvarande linnena i storlek 36. Jag hittade äntligen ett par stövlar som jag föll handlöst för direkt. Det var kärlek vid första ögonkastet och sedan följde dom med mig i en påse hemåt.
Dessutom träffade jag på min gamle danskkollega Sebbe bland allt folket, och efter lite skitsnack med honom och hans respektive bar det av hemåt mot Lindvägen igen. Pappa hade nämligen haft en traumatisk dag bland kläder och butiker, och hade lyckats försvinna spårlöst någonstans vid KappAhl. Han verkade tycka att det var ganska skönt att komma hem igen.
Kommentarer
Trackback