And my face wasn't made to wait
just a year ago I would have danced so crazy
and now I think I wanna get back on that track
if I only could relax in this confusion
if I could dance with you the way we used to
and shake my hips to the revolution
if I could be naive again
and now I think I wanna get back on that track
if I only could relax in this confusion
if I could dance with you the way we used to
and shake my hips to the revolution
if I could be naive again
The Undefeated?
Det går verkligen upp och ner, allt det här med operationen. Idag har det inte alls gått upp utan snarare totalt och bara ner. Mycket därför sitter jag nu smått drogad efter de starkare pillerna jag var tvungen att ta för en stund sen, och mamma har mer eller mindre beordrat mig att inta horisontellt läge under täcket. Jag å min sida vet inte riktigt om jag vill det, för eftersom jag inte har så mycket andra valmöjligheter under dagarna än att ta det just lugnt så har jag fått det allt svårare att somna då jag faktiskt borde. Och allt lättare att vara vaken då jag inte borde.
I vilket fall läste jag igenom lite bloggar för ett tag sen, och med tanke på mitt utpräglade beroende av musiken fastnade jag för Cecilias gör-ditt-eget-album-inlägg.
Hade jag varit musikalisk nog att satsa på en egen karriär hade mitt bandnamn och min platta sett ut ungefär så här. Nog för att jag gillar omslaget, men till namnet är jag lite skeptisk.
I vilket fall läste jag igenom lite bloggar för ett tag sen, och med tanke på mitt utpräglade beroende av musiken fastnade jag för Cecilias gör-ditt-eget-album-inlägg.
Hade jag varit musikalisk nog att satsa på en egen karriär hade mitt bandnamn och min platta sett ut ungefär så här. Nog för att jag gillar omslaget, men till namnet är jag lite skeptisk.
Och vinnarna är...
Det blev minst sagt en härlig P3 guld 2008. Programledaren Anders stod för underhållning och det bjöds på ett prisregn som motsvarade de flestas förväntningar. Winnerbäck blev årets manliga, kent blev årets grupp, Säkert! kammade hem priset för årets kvinnliga, Jens Lekman stod för årets pop och guldmicken vanns av Timo Räisänen.
På det hela taget hamnade priserna i rätta händer, men jag måste säga att jag hade en del att invända mot att Release me blev årets låt. Här fanns det betydligt bättre alternativ som borde ha klarat sig hela vägen, men om man ser på det hela är jag riktigt nöjd.
Enligt min mening är det också här som galorna i SVT borde runda av, för efter Idrotts och P3 börjar man bli mätt på all glamour. Fast kanske borde mitt nya kulturella jag offra sig för den kommande Guldbaggegalan. Mest för att kunna hänga med i snacket, liksom.
På det hela taget hamnade priserna i rätta händer, men jag måste säga att jag hade en del att invända mot att Release me blev årets låt. Här fanns det betydligt bättre alternativ som borde ha klarat sig hela vägen, men om man ser på det hela är jag riktigt nöjd.
Enligt min mening är det också här som galorna i SVT borde runda av, för efter Idrotts och P3 börjar man bli mätt på all glamour. Fast kanske borde mitt nya kulturella jag offra sig för den kommande Guldbaggegalan. Mest för att kunna hänga med i snacket, liksom.
Going nowhere, much too fast
cause you don't know were you're going and you wanna talk
you feel like you're going where you've been before
nothing's really making any sense at all
you tell anyone who'll listen but you feel ignored
so you don't know were you're going and you wanna talk
you feel like you're going where you've been before
let's talk, let's talk
Skivsläpp jag ser fram emot 2008
- Death Cab for Cutie - med låtar som A lack of color, What Sarah said, Your heart is an empty room och kanske framförallt Soul meets body finns det fler än tusen anledningar till varför jag fortfarande deppar efter att jag missade deras spelning på KB för två år sedan. Jag väntar fortfarande på ännu en chans
- Håkan Hellström - denna goa göteborgare har en förmåga att uttrycka känslor och att försätta mig på ett plan av djupast tillfredsställda sinnesstämning och harmoni. Nu behöver vi inte vänta mycket längre - mars är ju nästan här!
The Postal Service - jag säger bara Such great heights, förfest och The district sleeps alone tonight. Resten talar för sig själv
Coldplay - ända sedan X&Y har jag väntat på ännu mer i stil med Fix you och Speed of sound, så det ska bli spännande att blicka fram emot vårens nya material
The Killers - för min del började det med Somebody told me på högstadiet i Löberöd, och från den stunden var det kärlek vid första ögonkastet. Las Vegas-killarna innehar andraplatsen bland mina iTunes, och de senaste åren har inslagen i O.C gjort mig än mer frälst. Här ligger ribban riktigt högt
Oasis - det är ingen tillfällighet att Wonderwall är mitt livs favoritlåt, och jag har svårt att tro att någon annan har potential att knipa dess placering. Jag vill ha mer av det äldre, men kanske lite mindre av The importance of being idle
U2 - With or without you, Vertigo, City of blinding lights, Sometimes you can't make it on your own, Beautiful day, Grace och One. Listan kan göras jäkligt lång
Röstat och klart
Så var de nominerade till P3 Guld 2008 granskade från topp till tå, och så här föll mina röster.
- Årets nykomling - Those Dancing Days
- Årets manliga artist - Lars Winnerbäck (den enda värdiga motståndaren i kampen om priset skulle väl i så fall vara Jens Lekman, men att Mange Schmidt och Danny ens är nominerade - var det inte årets manliga som skulle koras?)
- Årets kvinnliga artist - Miss Li
- Årets låt - "Vi kommer att dö samtidigt" med Säkert! (här var det riktigt svårt, men Sahara Hotnights "Cheek to cheek" fick till slut se sig besegrad
- Årets grupp - kent (ett självklart val, men det ska tilläggas att årets nominerade verkligen är värdiga vinnare allihop. The Ark, Mando Diao, Sahara Hotnights, Shout Out Louds - det har varit ett bra 2007)
- Guldmicken - Salem al Fakir
Chicago
I fell in love again
all things go, all things go
drove to Chicago
all things know, all things know
we sold our clothes to the state
I don't mind, I don't mind
I made a lot of mistakes
in my mind, in my mind
all things go, all things go
drove to Chicago
all things know, all things know
we sold our clothes to the state
I don't mind, I don't mind
I made a lot of mistakes
in my mind, in my mind
Dedication
Hur bra är den inte?
En himmelsk drog
Kvällen igår var bland de mest underbara i hela mitt liv. Just nu vill jag inget hellre än att åka tillbaka till igår, ha förmågan att stanna tiden och vara kvar i lyckoruset ungefär för alltid.
Det hela började med att jag och Emmi uppspelta och ivriga hoppade på tåget över till Köpenhamn, och där tänkte vi inleda vår afton med någon fin restaurang, precis som vi hade bestämt. Det var ungefär när vi hoppade av i den danska huvudstaden som det började gå upp för oss att våra planer fick se sig totalt sönderkrossade om vi ville hinna med något käk innan det var dags för resans egentliga syfte, och något desperata och tidspressade hamnade vi något oväntat på BK. Så var det med de storslagna planerna.
Inne på BK gjorde vi verkligen succé. Maestro-kortet gick ut i strejk, jag lyckades vända upp och ner på glaset och hälla ut Fanta över mig och halva golvet, vi var nödgade att uppsöka den räligaste toan ever och efter mina steg på det läskdränkta golvet lyckades jag fastna med skorna i ett par servetter täckta med den omisskännliga matkedjeloggan. Ni förstår själva, svenskar i Danmark är ett lustigt släkte.
Efter strapatserna på BK skyndade vi vidare bort mot hållplatsen för buss nummer 15, och på väg dit hade vi förmånen att kunna springa i takt till indianmusikanternas muntra stämmor. Framme vid bussen började vi förstå
att vi nu var riktigt nära, och när vi dessutom möttes av otaliga uppspelta (läs svenska) likasinnade gick det upp för oss att det skulle bli en yster men knökfull busstur. Plötsligt var vi ombord - Emmi balanserade med livet som insats på den icke fullt så ändamålsenliga bagageplatån och jag befann mig omringad och svimfärdig i ett enda stort folkvimmel. Vi blev bjudna på skumma karameller som vi till en början trodde var knark, alla var vi upprymda och exalterade inför vad som komma skulle och alla var vi på väg mot ett och samma mål. KB-hallen, där Sveriges bästa rockband väntade.
I KB-hallen var det fullt av liv och rörelse. I samband med vår ankomst styrde vi genast stegen bort mot foaje-baren där det inhandlades förfriskningar, och sedan var det dags att sälla sig till publikhavet och invänta
konserten.
Inne bland folket mötte vi upp Patrik, Sabina, Olof och Carro, och tillsammans skruvade vi upp förväntningarna till max. Ungefär i samma veva beslagtogs Sabinas kamera, och trots att hon gjorde allt vad hon kunde för att tala förstånd med den tjuriga vakten så gav det inget resultat.
Klockan hade nu passerat utsatt tid och nu började man nästan hoppa likt en ivrig duracellkanin för att de skulle äntra scenen. Plötsligt fylldes KB-hallen av ett enda stort jubel, introt till Berlin började spelas och nu var det dags.
Nu var de här - vårt älskade kent!
De närmaste timmarna genomsyrades av en känsla så stor och fantastisk att det inte finns ord nog att beskriva den med. Stunden jag väntat och drömt om i flera år var här och nu, det som från början varit så avlägset befann sig just nu mitt framför mina ögon. Det var som ett enda euforiskt lyckopiller - det existerade inget annat än denna underbara musik och fantastiska texter, och man kunde inte göra annat än att hoppa runt som en limegrön guttaperkaboll. Låt efter låt fortskred i ett vidunderligt skimmer, och när de spelade 747 var jag precis en mikrometer ifrån att börja gråta. Sen var det Mannen, och framförallt extraverserna. Mer behöver knappast sägas. Jag vill så tillbaka, låt tiden gå fort till den 22 mars då vi ses igen...
Det hela började med att jag och Emmi uppspelta och ivriga hoppade på tåget över till Köpenhamn, och där tänkte vi inleda vår afton med någon fin restaurang, precis som vi hade bestämt. Det var ungefär när vi hoppade av i den danska huvudstaden som det började gå upp för oss att våra planer fick se sig totalt sönderkrossade om vi ville hinna med något käk innan det var dags för resans egentliga syfte, och något desperata och tidspressade hamnade vi något oväntat på BK. Så var det med de storslagna planerna.
Inne på BK gjorde vi verkligen succé. Maestro-kortet gick ut i strejk, jag lyckades vända upp och ner på glaset och hälla ut Fanta över mig och halva golvet, vi var nödgade att uppsöka den räligaste toan ever och efter mina steg på det läskdränkta golvet lyckades jag fastna med skorna i ett par servetter täckta med den omisskännliga matkedjeloggan. Ni förstår själva, svenskar i Danmark är ett lustigt släkte.
Efter strapatserna på BK skyndade vi vidare bort mot hållplatsen för buss nummer 15, och på väg dit hade vi förmånen att kunna springa i takt till indianmusikanternas muntra stämmor. Framme vid bussen började vi förstå
att vi nu var riktigt nära, och när vi dessutom möttes av otaliga uppspelta (läs svenska) likasinnade gick det upp för oss att det skulle bli en yster men knökfull busstur. Plötsligt var vi ombord - Emmi balanserade med livet som insats på den icke fullt så ändamålsenliga bagageplatån och jag befann mig omringad och svimfärdig i ett enda stort folkvimmel. Vi blev bjudna på skumma karameller som vi till en början trodde var knark, alla var vi upprymda och exalterade inför vad som komma skulle och alla var vi på väg mot ett och samma mål. KB-hallen, där Sveriges bästa rockband väntade.I KB-hallen var det fullt av liv och rörelse. I samband med vår ankomst styrde vi genast stegen bort mot foaje-baren där det inhandlades förfriskningar, och sedan var det dags att sälla sig till publikhavet och invänta
konserten. Inne bland folket mötte vi upp Patrik, Sabina, Olof och Carro, och tillsammans skruvade vi upp förväntningarna till max. Ungefär i samma veva beslagtogs Sabinas kamera, och trots att hon gjorde allt vad hon kunde för att tala förstånd med den tjuriga vakten så gav det inget resultat.
Klockan hade nu passerat utsatt tid och nu började man nästan hoppa likt en ivrig duracellkanin för att de skulle äntra scenen. Plötsligt fylldes KB-hallen av ett enda stort jubel, introt till Berlin började spelas och nu var det dags.
Nu var de här - vårt älskade kent!
De närmaste timmarna genomsyrades av en känsla så stor och fantastisk att det inte finns ord nog att beskriva den med. Stunden jag väntat och drömt om i flera år var här och nu, det som från början varit så avlägset befann sig just nu mitt framför mina ögon. Det var som ett enda euforiskt lyckopiller - det existerade inget annat än denna underbara musik och fantastiska texter, och man kunde inte göra annat än att hoppa runt som en limegrön guttaperkaboll. Låt efter låt fortskred i ett vidunderligt skimmer, och när de spelade 747 var jag precis en mikrometer ifrån att börja gråta. Sen var det Mannen, och framförallt extraverserna. Mer behöver knappast sägas. Jag vill så tillbaka, låt tiden gå fort till den 22 mars då vi ses igen...
Underbart
Jäklar, det här lyckoruset kommer jag leva på länge!
Ta mig tillbaks - nu, genast!
Ta mig tillbaks - nu, genast!
Musik non stop
Just nu upptas min sinnesstämning av största möjliga lycka, eufori och glädje på en och samma gång. Uppladdningen är i full gång, och om ungefär sju timmar står vi där med våra likasinnade i Köpenhamn och väntar på att dom ska äntra scenen. Just nu spelas Hagnesta för fulla muggar, och en vidunderlig känsla av att inte kunna sitta still genomsyrar hela mitt tillstånd. Det, mina vänner, är pepp som satan!
Om du lämnade mig nu
Om jag i detta nu skulle hamna under pistolhot tillsammans med ett musikaliskt avgörande som enda livlina hade mitt val varit ganska enkelt. Om herrn med pistolen bara gav mig en enda chans till fortsatt liv och där jag bara fick välja en enda låt som skulle spelas på repeat för en oviss tid framöver hade jag förmodligen inte tvekat en sekund. Om jag skulle ligga vaken en hel natt och bara fick ha ett musikaliskt lyckopiller som enda sällskap hade min beslutsamhet aldrig varit säkrare. Eller hej, vi har ju redan legat sömnlösa tillsammans du och jag. Flera gånger om.
Tillbaka till samtiden
Kents beslut att tidigarelägga releasen av nya plattan var alldeles genial. Det enda negativa var väl att min försändelse från cdon inte riktigt hann ikapp i tempot, men idag kom det. Det bruna kuvertet. Jag är en mycket lycklig människa, och du hade rätt Jönne. Columbus verkar väldigt lovande.
I övrigt så har jag klippt mig och färgat håret idag, och jag och min frisör hade ett högst underhållande samtal om erfarenheter kopplat till utbytesresor. Jag måste säga att hennes hemska minnen från korvsoppsfamiljen i Finland fick mig att oroa mig lite inför Düsseldorf, och jag måste erkänna att samma farhågor som drabbade mig när jag skulle till Friedrichshafen (de där om bratwurst och sauerkraut) har börjat cirkulera i huvudet igen.
Nu måste min högst studiemotiverade del lokaliseras för att helt och hållet rikta energin åt morgondagens religionsprov. Det kan bli lättare sagt än gjort. För att citera Elin så vill jag bra mycket hellre bara "leva livet, borde plugga men palla". Ytinlärningen tar död på mig.
I övrigt så har jag klippt mig och färgat håret idag, och jag och min frisör hade ett högst underhållande samtal om erfarenheter kopplat till utbytesresor. Jag måste säga att hennes hemska minnen från korvsoppsfamiljen i Finland fick mig att oroa mig lite inför Düsseldorf, och jag måste erkänna att samma farhågor som drabbade mig när jag skulle till Friedrichshafen (de där om bratwurst och sauerkraut) har börjat cirkulera i huvudet igen.
Nu måste min högst studiemotiverade del lokaliseras för att helt och hållet rikta energin åt morgondagens religionsprov. Det kan bli lättare sagt än gjort. För att citera Elin så vill jag bra mycket hellre bara "leva livet, borde plugga men palla". Ytinlärningen tar död på mig.
Under lördagsproblematiska förhållanden
Gott folk, ett smärre missöde har inträffat i det Bromèeiska residenset på Lindvägen 13, 240 35 Harlösa. Min förkylning har nämligen urartat och kopplat ett ilsket grepp om mina stackars stämband, och rösten är numera så nära bristningsgränsen att den inom en mycket snar framtid kommer att kollapsa enligt äkta målbrottsmanér. Herregud, jag blir som en man när jag är förkyld. Det enda som hjälper just nu är ständig repeat av tonerna från Bullets med Tunng, följt av en promenad iklädd en gigantisk och värmande sjal i det soliga höstvädret. Följ länkens klara budskap, men ignorera min mors åsikter om att låten skulle vara "alldaglig och banal". Njut. Låt dig ryckas med. Smila. Le. Nanananananana.
Mina nattliga i-Tunes soundtrack
- No ones gonna love you - Band of horses
- Speeding cars - Imogen Heap
- 4 in the morning - Gwen Stefani
- Elusive - Scott Matthews
- Impossible - Shout Out Louds
- Honey and the moon - Joseph Arthur
Trouble sleeping
11 oktober, The Perishers på Mejeriet. Jag är svinpepp - någon som är på?
Musik non stop
Läste några rader skrivna av en av mina numera kontinuerligt besökta bloggare, vilket fick mig att totalt snöa in mig på ämnet i fråga. Kanske bidrar min uppdragna huva på EM-tröjan även det till att sambanden drar ihop sig och leder till att spekulationerna drar igång. Vad vet jag. Frågan som upptar majoriteten av min energi och intelligens för tillfället är nämligen av den tyngre kalibern. Frågan är följande: vilket skulle vara mitt personliga main theme?
Inte vet jag om mitt liv är tillräckligt dramatiskt och spännande för att överhuvudtaget få innehålla ett sådant, men det är ju åtminstone kul att leka med tanken. Jag känner för något pulshöjande. Något glatt. Något vackert. Något triumferande. Något livligt. Något euforiskt. Nåt gammalt, nåt nytt, nåt lånat, nåt blått. Något spirituellt, och något instrumentalt.
Vilket skulle vara ditt main theme?
Inte vet jag om mitt liv är tillräckligt dramatiskt och spännande för att överhuvudtaget få innehålla ett sådant, men det är ju åtminstone kul att leka med tanken. Jag känner för något pulshöjande. Något glatt. Något vackert. Något triumferande. Något livligt. Något euforiskt. Nåt gammalt, nåt nytt, nåt lånat, nåt blått. Något spirituellt, och något instrumentalt.
Vilket skulle vara ditt main theme?
Längtan
Ny singel ute 2007-09-17.
Hur bra kan den bli?
Hur bra kan den bli?
Jag klarar mig, ge mig bara musik!
Då har man nyss ögnat igenom sommarrean på cdon.com. Det gick precis som önskat. Fem skivor är beställda, och tre av dom är med kent. Det kan väl knappast bli mycket bättre än så.