Linda Bromèe

Ut med nollåtta in med nollnio. Nytt år, nya möjligheter. Tack för en hejdundrandes nyårsfest, Johanna!

Så var det dags att summera helgens inflyttningsfest hos Emmi i Göteborg, och för att inte bli allt för långdragen har jag valt ut de absoluta guldkornen. Det hela började ju i tidiga ottan då gänget anslöt sig hos Johanna i Gårdstånga, och efter att vi fastnat en lång stund på Systemet i Eslöv, mött upp Emma och Camilla i Båstad, gjort ett stopp på Ikea i Mölndal, hamnat ordentligt vilse och kastat oss fram och tillbaka mellan filerna i centrala Göteborg hade vi äntligen hittat fram till vandrarhemmet. Efter en snabb installation och byte av outfits hade vi plötsligt hittat bort till Emmis lya och välkomnades av den nyblivna göteborgaren.


Kort efter vår ankomst hade det hunnits med alltifrån pizzabakning, fjortisbilder, norsk karaokeuppvisning, Affe Elefant och en och annan vätskekontroll, och med tanke på att festen inleddes redan vid 16.30 insåg vi att det var bäst att lägga band på oss om vi skulle hålla hela kvällen. Så väldigt mycket lugnare blev det dock inte, och allt efter som timmarna passerade följde vi upp det hela med den spektakulära filtdansen, en något osynkad upplaga av macarena-dansen och en hel del karaokelåtar. Nog för att det inte är mycket som går upp emot Emmis version av "Uppblåsbara Barbara", men den är ju också i en klass för sig.


Ytterligare några timmar senare och några promillehalter högre hoppade vi på spårvagnen och åkte in till city. Väl där blev det utgång på Sticky Fingers, och det blev en riktigt rolig kväll med alltifrån The Knife, Caesars, Robyn, Håkan Hellström, gamla godingar och sånt man inte riktigt visste vad det var. När vi vände tillbaka till vandrarhemmet var vi riktigt slitna efter en grymt bra kväll.



Söndagmorgonen var en sliten historia med ont om energi och en hel del huvudvärk. Ändå var vårt rum lyckligt lottade till skillnad från Johanna, Emma och Camilla som hade fått skönhetssömnen störd av paret i rummet bredvid som hade vilt sex redan klockan åtta på morgonkvisten.
Med tanke på vårt slöa tillstånd valde vi att ägna dagen med att inta horisontellt läge på en filt i Slottsskogen, och innan vi visste ordet av hade vi somnat i en enda hög i solskenet. Efter vår powernap var vi tillräckligt pigga för att köra lite kubbspel, och även om vi inte var överdrivet duktiga var det i alla fall himla trevligt. Nu började det också bli tid för oss att pysa hemåt, och efter att vi tagit farväl av Emmi (vilket kändes riktigt, riktigt konstigt) hoppade vi in i bilarna och for fram i 140 mot sydligare breddgrader. Ett tag trodde jag att jag skulle dö när Emma satt bakom ratten, men hör och häpna så kom vi alla fram oskadda och det blev ett besök i Båstad innan vi till slut kom ända hem till Lindvägen.
Tack för en riktigt härlig helg, tjejer!

Så har helgen passerat och det är söndag kväll igen. Det har varit ett härligt veckoslut som, minst sagt, har innehållit det mesta, och det är inte utan att det finns en anledning till att man är sjukligt trött och sliten.

Det hela började i fredags med inledd minisemester på campingen i Råå, och det blev en kväll med vinpimpling, strandpromenader, husvagnsliv och kvalitetstid med familjen. Det hela nådde sin kulm då min något överförfriskade mamma antog trotsåldersfasoner och höll låda halva natten. Lägg sen till ett oavbrutet snarkande från min far och du har en natt i vagnen. Långt om länge kunde även jag somna.

På lördagen vart det frukost i solskenet innan jag med brassestolen i högsta hugg styrde stegen ner mot stranden. Det blev playan och solen hela dagen, och då jag framåt eftermiddagen gjorde en reträtt upp till campingen var det med en påtagligt brunare (läs rödare) hudfärg. Med andra ord var jag sjukligt pepp inför kvällens tokfest.

Efter tåg- och bussresor genom halva Skåne nådde jag Eslöv och möttes av en kaotisk syn på herr Jönssons veranda. Värden själv befann sig redan i dimman, Admir låg utslagen och däckad i soffan och stället fullkomligt skrek efter lite kvinnlig intelligens. Det var inte konstigt att det blev undertecknad som redde ut dilemmat med stolarna och borden, och när resten av killarna anlände kunde festen ta sin början.

Ett par cider, rakishotar och en hel del vattenpipa senare började kvällen ordna upp sig. När det väl blev dags att röra oss vidare mot Stenssons hoppade vi in i Camillas bil och hamnade plötsligt på kissepaus hos Paulina. Innan vi visste ordet av blev det tjejigt värre med asgarv i ciderburken, vilt kramkalas och en himla massa foton. Väl framme vid Stenssons var klockan ganska mycket och vi bestämde oss för att slopa Stenkan. Folket flockades där ute i alla fall, och efter trevligt socialiserande och skitsnack blev det Grappa och mera folk. Summa summarum en galet rolig kväll med en himla massa upptåg. Enjoy!

Efter ungefär två dagars kurering har jag åter blivit människa. Med facit i hand blev midsommar ganska vilt, och mycket därför blev jag berikad med en påtaglig bakfylla som höll i sig fram till sent igårkväll. Nu går det inte att skjuta fram det längre, här kommer den ocensurerade versionen av midsommarn 08.

Efter fix och trötta miner packade vi in oss i bilen från Harlösa för att styra kosan bort mot Selarp. Efter en bilfärd där Månsson den äldre uppmanat oss att ha trevligt (men inte för trevligt) var vi framme hos Linn och festen kunde börja. Det gjorde den i form av middagsfix med äggskalning (där Månsson, Johanna, Malin och jag utgjorde den onda cirkeln och blev attackerade av hundar), och efter att vi stekt köttbullar både länge och väl medan andra i sällskapet fixade potatisen med högtryckstvätt var det dags att sitta till bords. Naturligtvis gjordes detta tillsammans med specifika och individuella uppdrag, och i takt med dessa och att snapsen flödade fritt tog det inte lång tid förrän spriten gjorde verkan. Fyllan gjorde intåg redan klockan nitton.


Efter middagen var det dags för tävlingar i trädgården, och efter en hastig lagindelning såg lag Dunderbjörnarna (med en tydlig dedikation till den döda björnen Dundret) till att göra sig redo för kampen. Grenarna avverkades i form av irländsk julafton där jag tog fel pinne och blev ordentligt snurrig, säcktävling med förbundna ögon och kladdiga gräddbullar där valda delar av mina medtävlande valde att hugga till, klädrace med Marabou där vårt lag var det enda som inte insåg att det var en individuell tävling och den redan klassiska "sätta kuken på Zlatan" där det kom många förslag på placeringen av dennes genitalier. En mångkamp som vi offrade oss på ordentligt, men med tanke på att lag Dunderbjörnarna förmodligen var någon promillehalt över dom där andra gick det inte riktigt vägen.


Efter den spektakulära mångkampen begav vi oss tillbaka in i huset för fortsatt fest och efterrätt. Tozz fortsatte att svepa ketchup-jäger, Linn bjöd på flashback i form av personalfestvin och sen var dansen snabbt ett faktum. Vardagsrumsgolvet blev genast skådeplats för vilt shejkande utan dess like, Zlatans kuk for åt alla håll och stämningen var super. Senare på kvällen blev det ännu ett framträdande med min och Joppes Ullaredsvisa, fortsatta musikdiskussioner och sedan blev det suddigt. Framåt natten var det folk som insisterade på att bada, och med truppen samlad och ficklamporna packade blev det promenixen bort mot vattnet. Från denna tidpunkt går det rykten om att jag försökte putta folk från bryggan, men åt detta och en hel del rykten om en våldsam Brumme som var ghettobarnet är jag faktiskt lite skeptisk. Summan av kardemumman var i alla fall en himla trevlig fest som inte hade kunnat vara mycket bättre. Att jag sedan mådde riktigt dåligt dagen efter och höll på att dö på jobbet kan vi låta vara osagt.

Samban igår var... alldeles galet. Klockan 8.00 började förfesten i Evelinas uterum, och efter redan en halvtimme började fyllan att slå till. När jag vaknade på morgonen kände jag mig fortfarande full och fantastiskt opepp på att börja igen, men efter första cidern var man på det igen. Det var liksom bara till att dra på bastkjolen och piggna till igen.

Efter ytterligare en halvtimme var hela SP3C täckta från topp till tå med klotter ifrån spritpennor och på ytterst gott humör. Det var ungefär i samma veva som uterummet förvandlades till ett enda stort festpalats av halvnakna studenter och högljudda visselpipor. Dom som tidigare kände avsmak var genast pepp och i full färd med att halsa flaskor, och framåt 10-tiden flyttades festen ut från uterummet och vidare till trädgården. Sedan dess var det ingen som stod still.

Vid 11-tiden var det dags att bege sig bort mot Berga för att sälla sig till sambatåget. Allting var egentligen bara rakt igenom galet, och när startskottet gick var det en enda stor gigantisk lyckoyra som sköljdes över Eslöv. Vi sprang, vi hoppade, vi skuttade och ramlade. Folk hamnade på busstak och shejkade loss ordentligt, och när vi väl kom till torget hade dom stängt av fontänen. Däremot rusade vi snabbt bort mot Stadsparken för att hoppa i fontänen och ramla runt, och sedan var det fortsatt tåg bort mot Trollsjön. Där borta blev det vilt kramkalas vilket ledde till att ryggen fick en riktig törn i gräsmattan, och av bildbeviset att döma blev det utlopp för största möjliga glädje.

Efter galejet vid Trollsjön insåg jag något panikartat att jag var av med så väl pengar, kamera som mobil, och efter ett antal missberäkningar visade det sig att allt det där befann sig i Jhuberlys väska. Paniken kunde lugna sig och vi traskade bort till Arzana och drack kaffe. Det var ungefär här som man kände att euforin börjat trappa ner, och för att åter komma i form begav vi oss ner mot Bäckavägen för en visit hos Patrik. Där blev det en ordentlig återställare i form av sju shotar och likör från Afrika, och efter att jag grimaserat både länge och väl började det ordna upp sig igen. Bara det att Patrik fick köra oss bort till Ringvägen och Jhuberly talar kanske för sig själv.

Hos Jhuberly blev det efterförfest som började med volleyboll i trädgården. Jag bör väl tillägga att jag vissa dagar spelar långt mer hellre än jag spelar bra, så efter att vi skjutit iväg bollen så den blev alldeles försvunnen fortsatte partajet med vild dans i vardagsrummet. Vad som sedan hände var det sjukaste ever, och efter en del skamliga förslag valde vi att skratta åt det hela och istället grogga på. Även om det förmodligen skulle bli det sista med klassen nånsin.

Efter Ringvägen bar det vidare till sambafesten på Jägers. Iklädd endast linnet och Frank Dandy shejkades det hela kvällen lång, och med facit i hand var det den roligaste festen på mycket, mycket länge. Kanske till och med nånsin.
Kvällen blev till natt och efter att festen varit igång i över 14 timmar slutade det med att jag blev nerslagen och skelögd. I detta då var min värsta farhåga att jag skulle behöva ta studenten med en blåtira, men efter att vi framgångsrikt lyckats kyla ner det med kopiösa mängder vatten kunde jag skratta åt det hela och istället dra tequila.

Samban är förmodligen bland det tokigaste nånsin, och efter att man sett klassen från i stort sett alla sidor känns det faktiskt lite sorgligt att det faktiskt snart är över. Imorgon är det dagen D, och det kan jag inte riktigt fatta.