Svensk framgångs förebild
Efter en kväll som genomsyrats av råpluggande varvat med Idrottsgalan (vilken enligt mig är bland de absolut bästa galatillställningarna Sverige kan erbjuda) har mina visioner om att gå och lägga mig i tid än en gång raserats. Ikväll är jag dock ursäktad, för att stå över idrottsgalan skulle vara det samma som psykiskt självmord.
Personligen tycker jag att galans mest inspirerande pris för hela vår befolkning hör till Årets ledare/tränare, och när det i år gick till Anders Pärsson hamnade det även detta året i rätta händer. Sveriges ideella ledare och tränare borde lyftas fram mer - de senaste åren har jag allt mer insett vilka uppoffringar de gör för oss inom idrotten, hur mycket tid de lägger ner och hur sällan vi faktiskt visar den uppskattning som de verkligen förtjänar.
Att satsa mer på att rekrytera och utbilda ledare är en fråga som ligger mig varmt om hjärtat sedan Fight-utbildningen inom SkHF, och det är positivt och inspirerande att se när grunden till våra svenska framgångar verkligen belönas.
Vad som (för att helt utan förvarning övergå till ett annat ämne) är nämnvärt skrattretande och aningen frustrerande för tillfället är att jag när jag väl aspirerar om ett eventuellt kvälls- och helgjobb naturligtvis lyckas missa deras samtal, och imorgon kommer jag därför att satsa på att inte gå längre än en halv arms avstånd från min mobil. Jag tror till och med att jag ska vara så pass affärsmässig och professionell att jag ska be mina lärare att ha överseende eftersom "det kan komma ett samtal som det är av största vikt att jag verkligen besvarar".
Fram tills dess ska jag satsa på att gå och sova. G'night.
Personligen tycker jag att galans mest inspirerande pris för hela vår befolkning hör till Årets ledare/tränare, och när det i år gick till Anders Pärsson hamnade det även detta året i rätta händer. Sveriges ideella ledare och tränare borde lyftas fram mer - de senaste åren har jag allt mer insett vilka uppoffringar de gör för oss inom idrotten, hur mycket tid de lägger ner och hur sällan vi faktiskt visar den uppskattning som de verkligen förtjänar.
Att satsa mer på att rekrytera och utbilda ledare är en fråga som ligger mig varmt om hjärtat sedan Fight-utbildningen inom SkHF, och det är positivt och inspirerande att se när grunden till våra svenska framgångar verkligen belönas.
Vad som (för att helt utan förvarning övergå till ett annat ämne) är nämnvärt skrattretande och aningen frustrerande för tillfället är att jag när jag väl aspirerar om ett eventuellt kvälls- och helgjobb naturligtvis lyckas missa deras samtal, och imorgon kommer jag därför att satsa på att inte gå längre än en halv arms avstånd från min mobil. Jag tror till och med att jag ska vara så pass affärsmässig och professionell att jag ska be mina lärare att ha överseende eftersom "det kan komma ett samtal som det är av största vikt att jag verkligen besvarar".
Fram tills dess ska jag satsa på att gå och sova. G'night.
Kommentarer
Trackback