Månadens sportkrönika
Den 4 december år 2007 inträffade det något historiskt inom svensk idrott. Idag blev nämligen Anja Pärsson den förste någonsin att vinna bragdguldet för andra året i rad. Även om Björn Borg, Stenmark och J.O Waldner även dom kan sälla sig till "två-medaljsskaran" så kan dom ändå inte mäta sig med Pärsson - på det här sättet har Anja visat prov på att tjejer verkligen kan och att girlpower är ett begrepp som sträcker sig långt mycket längre än kryddpoptjejernas ledord under 90-talets andra hälft.
För att raskt övergå till mitt hjärtas sanna kärlek gör vi bäst i att bege oss till planen där termer som stürmer, gurkburk och Linells Lakejer är mer regler än undantag. För närvarande bedöms nämligen de svenska damerna, det leende landslaget, ha en "drömchans" att kunna ta sig till OS-kval utan att ens behöva spela. Det hela hänger ju som bekant på Rysslands, Tysklands, Frankrikes och Ungerns framfart under pågående VM. Förutom att mitt indiehjärta slår och slår och slår, så klappar det även varmt för den blågula fanan. Det hade varit riktigt kul att kunna heja på i slutet av mars.
I skrivandets stund är det väl ingen som kunnat undgå dramatiken och rubrikerna kring Ljubomir Vranjes. Nu står det klart att det inte blir något EM för hans del, men även om det känns tråkigt att inte kunna se fram emot några otroligt skickliga och till synes omöjliga mål från dennes sida så måste jag ändå säga att jag förstår beslutet helt till fullo. Tills vidare kan jag bara hoppas att han snart kommer att återhämta sig, och att min flygande köttbullsfavorit snart är tillbaka på planen igen.
