Reseabstinens
Det här är första gången på två år som jag är hemma i november. Förra året var jag på vift i Asien och reste runt i Thailand, Kambodja, Vietnam, Malaysia och Singapore, och året dessförinnan bodde jag i Düsseldorf. Med andra ord har jag nog liksom kommit ur den svenska höstrytmen (som jag egentligen mer vill kalla vinterkylan), och jag gör bäst i att vrida upp elementet, dricka kopiösa mängder te, tända värmeljus och drömma mig tillbaka genom bilder. Och att blicka framåt mot Tjeckien.
Czech it out!
Nu var det klappat och klart - den 18 december drar jag och Madde iväg på en efterlängtad weekendtripp till Prag och Tjeckien!
Lågprisbarometern på WizzAir genererade i svinigt billiga biljetter, så varför inte passa på när man har möjlighet? Mellan den 18-20 december kommer jag besöka mitt tjugoförsta land i ordningen, och det kommer nog bli hur sjukt grymt som helst. Jag och fröken Nilsson har som vana att försöka dra iväg nånstans med hyfsat jämna mellanrum, och vart vi än i världen vänder brukar det alltid skapas oförglömliga minnen. Jag behöver väl bara nämna London -08 och Polen -09 för att förklara vad vi pratar om, och jag är alldeles övertygad om att resan till Prag kommer bli minst lika minnesvärd. Längta, längta, längta!
Lågprisbarometern på WizzAir genererade i svinigt billiga biljetter, så varför inte passa på när man har möjlighet? Mellan den 18-20 december kommer jag besöka mitt tjugoförsta land i ordningen, och det kommer nog bli hur sjukt grymt som helst. Jag och fröken Nilsson har som vana att försöka dra iväg nånstans med hyfsat jämna mellanrum, och vart vi än i världen vänder brukar det alltid skapas oförglömliga minnen. Jag behöver väl bara nämna London -08 och Polen -09 för att förklara vad vi pratar om, och jag är alldeles övertygad om att resan till Prag kommer bli minst lika minnesvärd. Längta, längta, längta!
28 september
Idag är det precis exakt ett år sedan jag och Martina klev ombord på flyget och begav oss iväg till Sydostasien och mitt livs (hittills!) största äventyr. Det är alldeles galet vad tiden har gått fort, och de underbara månaderna vi hade i Asien kommer jag aldrig någonsin att glömma.
Ett stycke färdlektyr
Som ni säkert redan känner till så är jag en nästintill tvättäkta kandidat till den utomordentliga resenörden. Jag läser (nästan allt) jag kommer över, min absoluta favoritkanal stavas Travel Channel, jag samlar livspoäng och känner ett ständigt sug att bege mig ut i världen och jag fascineras ständigt av reserelaterade berättelser och reportage. Därför prenumererar jag bland annat på tidningen Vagabond, och i deras nyhetsbrev kom det ett utskick om ett reportage som en viss Stieg Larsson hade skrivit 1987. En viss Stieg Larsson som är en av mina absoluta författarfavoriter (om det ens är ett ord?) och vars reseskildring handlade om min absoluta drömresa. Stieg Larsson längs Transsibiriska järnvägen. Jackpot - på en torsdag!
Nostalgia
I närvaro av mitt kritiska tillstånd - i sällskap med en fastställd släng av öroninflammation - tillbringar jag dagen med att käka penicillin och kolla gamla bilder. Kom över ett par guldkorn sedan jag gjorde mitt projektarbete i form av fjällvandringen 2007, och jisses vad jag måste göra det igen. Nästa sommar, jäkligt sugen!
Göteborgsresan
Då var vi hemma efter en alldeles underbar tripp i Göteborg. Som ni säkert redan känner till så levde vi tvättäkta campingliv, hälsade på syrran Emelie, Jimmy och söta lilla Moa, spenderade en genomhärlig dag på Liseberg och njöt i fulla drag av den svenska sommarvärmen. Dessutom hann vi med att käka frukost med Lisebergskaniner och cowboys, agera grillmästare med engångsgrill, kasta imponerade (och lite avundsjuka) blickar mot intilliggande Stjärnbyn och vinna högsta vinsten i form av gröna Frispy (genom att just kasta frisbee). Alldeles, alldeles underbart. Bilderna får tala lite för sig själva - det är nämligen svårt att göra trippen rättvisa med ord. Jag älskar dig, min Björn.
Tältblogg
Rapport från Göteborg och jag bloggar...ifrån tältet! Här har ni receptet på det moderna campandet - borta är primusköket, de samstämda träningsoverallerna och de stormsäkra tältlinorna, nu är det vårat race som gäller! Redan nu har resan börjat ypperligt och vi har hunnit åka en gammeldags spårvagn och nästan hamnat vilse. Nästa: en tur på stan och sedan hem till Björns syrra med familj. Ha det gott!
Semester nästa
Imorrn är dagen D kommen och jag och min älskling drar upp till Göteborg. Alldeles nyss blev packningen färdig (jag har fått stränga order om att, för en gångs skull, inte ta för mycket med mig) och vi har fått med oss alltifrån ficklampa och liggunderlag till sovsäck och mitt tält. Vi ska alltså leva campingliv, och det kommer - med allra största sannolikhet! - att bli en minnesvärd tripp! Tidigare idag fick jag en inre syn i mitt huvud om hur vi kommer vakna upp framåt tidiga morgonkvisten ungefär i samma anda som pappa Rudolf gjorde i "Sunes sommar" efter natten han spenderade i förtältet. Hejdå Lund - hej, hej Göteborg!
Resan i bilder
Tillbaks i hetluften
Då har man svensk mark under fötterna igen, jag tampas fortfarande med tangenterna och glömmer bort att det finns å, ä och ö - och jag har haft en oförglömlig resa!
En närmare redogörelse (plus en massa bildbevis!) kommer att dyka upp i dagarna. Nu är jag mest lycklig och glad över att vara hemma hos Björn igen. Jag har saknat honom alldeles galet mycket, och det är fullkomligt underbart att vara hos honom igen.
En närmare redogörelse (plus en massa bildbevis!) kommer att dyka upp i dagarna. Nu är jag mest lycklig och glad över att vara hemma hos Björn igen. Jag har saknat honom alldeles galet mycket, och det är fullkomligt underbart att vara hos honom igen.
Hejdå Sverige!
Mina sista dagar i Sverige (för vad som i alla fall kommer att bli ett litet tag) har spenderats med både nära och kära. I fredags firade jag och Björn två månader, och det var en underbar kväll med hemlagad lasagne och Änglar och demoner. De här två månaderna har varit alldeles, alldeles underbara, och jag ser fram emot med många fler med dig.
Gårdagen igår tillbringades med släkten hemma hos Lars i Staffanstorp. Trots ett inledande regn(o)väder lyckades solen spricka fram framåt kvällen och det kom att bli en inledning på sommaren med grillat och andra trevligheter. Vi satt även och pratade en hel del om Annelie och den saknad vi alla bär inom oss. Det går inte en dag utan att man tänker på henne och den allt för korta tiden hon fick här ibland oss, och jag saknar henne väldigt mycket. Jag tror aldrig man kommer bli kvitt den tomhet som gnager inom en, men förhoppningsvis finns hon på en plats där vi en dag kommer träffas sen igen.
Idag är alltså dagen för de sista förberedelserna inför morgondagens resa. Klockan sju imorgonbitti beger vi oss av mot Kastrup där vi sedan, förväntansfulla och uppspelta, kommer hoppa på flyget som ska ta oss söderut. Det kommer ske en mellanlandning i Budapest, det kommer att höras höga och livliga tösaskrik och det kommer sedan landas klart i Prishtina. Under två veckors tid blir vi balkanbor och kringresande i Albanien och Kosovo, och det kommer med allra största sannolikhet att bli en resa som vi sent kommer att glömma. Bloggen kommer därför bytas ut till förmån för Resdagboken, så ni som känner på er att ni ännu inte finns med i mejllistan (men som självklart gärna vill det!) kan enkelt klicka in på länken och lägga till er själva. Alltså, tillökning i e-postlistan och sen så är det kirrat. Det är där det kommer hända de närmaste två veckorna, så missa inte!
Gårdagen igår tillbringades med släkten hemma hos Lars i Staffanstorp. Trots ett inledande regn(o)väder lyckades solen spricka fram framåt kvällen och det kom att bli en inledning på sommaren med grillat och andra trevligheter. Vi satt även och pratade en hel del om Annelie och den saknad vi alla bär inom oss. Det går inte en dag utan att man tänker på henne och den allt för korta tiden hon fick här ibland oss, och jag saknar henne väldigt mycket. Jag tror aldrig man kommer bli kvitt den tomhet som gnager inom en, men förhoppningsvis finns hon på en plats där vi en dag kommer träffas sen igen.
Idag är alltså dagen för de sista förberedelserna inför morgondagens resa. Klockan sju imorgonbitti beger vi oss av mot Kastrup där vi sedan, förväntansfulla och uppspelta, kommer hoppa på flyget som ska ta oss söderut. Det kommer ske en mellanlandning i Budapest, det kommer att höras höga och livliga tösaskrik och det kommer sedan landas klart i Prishtina. Under två veckors tid blir vi balkanbor och kringresande i Albanien och Kosovo, och det kommer med allra största sannolikhet att bli en resa som vi sent kommer att glömma. Bloggen kommer därför bytas ut till förmån för Resdagboken, så ni som känner på er att ni ännu inte finns med i mejllistan (men som självklart gärna vill det!) kan enkelt klicka in på länken och lägga till er själva. Alltså, tillökning i e-postlistan och sen så är det kirrat. Det är där det kommer hända de närmaste två veckorna, så missa inte!
Saknad
Kom nyss över några bilder från resan i höstas. Oj, vad man längtar tillbaka.
Göteborg nästa
Snart så bär det av. Klockan 14.40 hoppar vi på bussen vid Svävarterminalen i Malmö, och sen så har vi ungefär en 3,5 timme innan vi är framme i Göteborg. Väl där kommer Emmi stå och möta oss - i alla fall är det så hon utlovat, så vi får hoppas att hon håller det!
Ska bli himla kul med en liten minisemester! Göteborg är aldrig fel. Hoppas dock att det bjuder på lite mer solsken än Skåne gör för tillfället, för här är det ju bara grått. Solsken eller ej, så kommer vi nog att kunna roa oss i alla fall. Hoppas dessutom på en hel del shopping på fredag, och när Emmi väl har slutat skolan sen för dagen blir det klackarna i taket. Men nu: packning - och sen drar jag!
Ska bli himla kul med en liten minisemester! Göteborg är aldrig fel. Hoppas dock att det bjuder på lite mer solsken än Skåne gör för tillfället, för här är det ju bara grått. Solsken eller ej, så kommer vi nog att kunna roa oss i alla fall. Hoppas dessutom på en hel del shopping på fredag, och när Emmi väl har slutat skolan sen för dagen blir det klackarna i taket. Men nu: packning - och sen drar jag!
Det man inte har här hemma får man ha på flygplatsen i München
Nu är det bevisat att jag och min ryggsäck är alldeles för lika. Pratade alldeles nyss med Chris som äntligen är hemma efter månaderna i Thailand, och det stod snabbt klart att det var ett rent under att hon överhuvudtaget kommit hem. Flyget hade vart försenat, vid mellanlandningen hade dom illa kvickt fått rusa igenom hela flygplanskomplexet och i sista minuten hade dom hunnit checka in och kastat sig ombord på flyget. Nu kan man ju undra vart min rygga kommer in i bilden, och det ska jag berätta för er. Den är kvar i München!
Själv tycker jag att det är jäkligt komiskt hela grejen, jag skrattar fortfarande som besatt. Tänk er själva hur min väska kommer att rulla fram där på bagageutlämningsbandet, alldeles ensam och ingen som kan hämta honom (henne?).
Så vart är då symboliken? Jo, min ryggsäck har äntligen börjat adaptera en livsstil och är numera lika resgalen som jag. Hade jag fått chansen att förlänga min utlandsvistelse, så hade jag självklart också tagit den. Sen kan man ju tycka att den kunde valt en destination som jag inte varit på, men vid närmare eftertanke är jag nog glad att ryggan valde München framför något ännu mera avlägset. Det hade nog blitt värre att få hem honom från Yemen eller Kabul.
Själv tycker jag att det är jäkligt komiskt hela grejen, jag skrattar fortfarande som besatt. Tänk er själva hur min väska kommer att rulla fram där på bagageutlämningsbandet, alldeles ensam och ingen som kan hämta honom (henne?).
Så vart är då symboliken? Jo, min ryggsäck har äntligen börjat adaptera en livsstil och är numera lika resgalen som jag. Hade jag fått chansen att förlänga min utlandsvistelse, så hade jag självklart också tagit den. Sen kan man ju tycka att den kunde valt en destination som jag inte varit på, men vid närmare eftertanke är jag nog glad att ryggan valde München framför något ännu mera avlägset. Det hade nog blitt värre att få hem honom från Yemen eller Kabul.
Hejdå Sverige!
Nu är det bara ett par timmar kvar innan flyget lyfter ifrån Sturup. Tidigare imorse, halvt yrvaken och allmänt vilsen, fick jag ett telefonsamtal från Madde som alldeles panikslaget hade insett att hon inte hade någon resväska. Vår resa har börjat riktigt bra innan vi ens har lämnat hemmet, och det ska bli spännande att se hur allting fortlöper. Det känns som om resan har potential att bli riktigt minnesvärd.
Nej, nu drar vi - hejdå Sverige, tjenare Polen!
Nej, nu drar vi - hejdå Sverige, tjenare Polen!
Respepp
Packningsbestyren är igång och imorgon är det dags. Jag och Madde åker till Krakow, flyget går från Sturup vid 16.40 och vi är borta tills på lördag. Ska bli så himla skönt att komma iväg, och eftersom Madde fyller 20 år imorgon kommer vi fira ordentligt så fort vi kommit fram. Planen är att snabbt dumpa väskorna så fort vi hittat fram till vårt hostel, därefter snabbt fixa till oss och sen så drar vi ut!
Nu: boxercise med Marina och aggressioner ska tas ut. Fortsättningen av packningen får bli en senare fråga.
Nu: boxercise med Marina och aggressioner ska tas ut. Fortsättningen av packningen får bli en senare fråga.
Polen, here we come!
För några timmar sedan bokade jag och Madde, något spontant, en resa till Polen och Krakow. Vi hade snackat lite löst om det ett tag nu, och nu visade det sig att flyget var billigt och tidpunkten den ultimata. Jag är ledig en vecka från skolan och Madde är ledig från jobbet - då jäklar åker vi!
Den 17 februari (alltså i stort sett om en vecka) åker vi från Sturup till Katowice/Krakow med lågprisflyget Wizz Air. Vi har sedan fyra dagar på oss i den polska kulturstaden, och det är en hel del vi ska vara med om. Vi har siktet inställt på Auschwitz-Birkenau, det gamla judiska kvarteret Kazimierz, Gamla Stan och det stora torget Rynek, slottet Wawel, saltgruvan i Wieliczka och mycket, mycket mer. Genom Hostelworld hittade vi dessutom ett billigt boende för runt 40-50 kronor, så denna resan har verkligen potential att bli en ytterst minnesvärd sådan. Det ska bli härligt att vara på resande fot igen!
Den 17 februari (alltså i stort sett om en vecka) åker vi från Sturup till Katowice/Krakow med lågprisflyget Wizz Air. Vi har sedan fyra dagar på oss i den polska kulturstaden, och det är en hel del vi ska vara med om. Vi har siktet inställt på Auschwitz-Birkenau, det gamla judiska kvarteret Kazimierz, Gamla Stan och det stora torget Rynek, slottet Wawel, saltgruvan i Wieliczka och mycket, mycket mer. Genom Hostelworld hittade vi dessutom ett billigt boende för runt 40-50 kronor, så denna resan har verkligen potential att bli en ytterst minnesvärd sådan. Det ska bli härligt att vara på resande fot igen!
Linda is sömnlös
...ja, sådan är min Facebook-status precis i detta nu. Jag är alldeles klarvaken och kan verkligen inte somna - och ändån vet jag att det är mindre än fem timmar kvar tills jag ska gå upp. Det är en ond cirkel det här med mitt nya kaffedrickande. Så fort jag väl har lärt mig dricka kaffe (efter mycket om och men) så kan jag plötsligt inte somna. Jag blir helt enkelt för pigg.
Min trogna följeslagare och resekompis Martina är också väldigt vaken. Dock så är hon det på sitt boende i Schweiz. Alldeles nyss slängde hon i alla fall iväg ett sms till min mobil, och jag fick mig ett ordentligt asgarv när det damp ner i inkorgen.
"Jag är bara tvungen. Kom att tänka på det helt plötsligt och jag tror att du kommer skratta lika mycket som jag gör: NATIONALSÅNGEN I DJUNGELN!!!"
Mitt svar skickades iväg kort därefter, ackompanjerat med ett icke-kontrollerbart asgarv.
"Jag DÖR, Martina, fan vad roligt vi hade det! Och framför allt: tänk så kul hela trekkinggruppen hade åt oss och allt vi lyckades med! Som den där hunden som började blöda där i djungeln, eller vårt söndriga myggnät!!"
Ja som sagt, så jäkla kul vi hade det, och visst längtar man tillbaka. Varje dag. Och så saknar jag Martina. Riktigt jäkla mycket.
Min trogna följeslagare och resekompis Martina är också väldigt vaken. Dock så är hon det på sitt boende i Schweiz. Alldeles nyss slängde hon i alla fall iväg ett sms till min mobil, och jag fick mig ett ordentligt asgarv när det damp ner i inkorgen.
"Jag är bara tvungen. Kom att tänka på det helt plötsligt och jag tror att du kommer skratta lika mycket som jag gör: NATIONALSÅNGEN I DJUNGELN!!!"
Mitt svar skickades iväg kort därefter, ackompanjerat med ett icke-kontrollerbart asgarv.
"Jag DÖR, Martina, fan vad roligt vi hade det! Och framför allt: tänk så kul hela trekkinggruppen hade åt oss och allt vi lyckades med! Som den där hunden som började blöda där i djungeln, eller vårt söndriga myggnät!!"
Ja som sagt, så jäkla kul vi hade det, och visst längtar man tillbaka. Varje dag. Och så saknar jag Martina. Riktigt jäkla mycket.
Back in business
Gissa vem som är hemma igen och i säkert förvar från den senaste tidens kriser i Bangkok? Just det, jag är hemma, och jag har SJUKLIGA problem med att vänja mig vid tanken på ett svenskt tangentbord. Jag kommer hela tiden på mig själv med att, helt automatiskt, använda a- och o-tangenten så fort det har att göra med de där tre sista vokalerna, och hela tiden får jag sudda ut och rätta till mina misstag. Över två månader på asiatisk mark har visst satt sina spår, och jag saknar redan den bekymmerlösa vardagen och äventyren på resande fot.
Nu är jag hemma igen, och jag måste säga att vädret här hemma inte är mycket att hurra över. Att ena dagen ligga och steka i solen på ett lyxhotell i centrala Bangkok (ja, så går det när man kan titulera sig strandsatt svensk i händelsernas centrum!) medan man dagen därpå stiger ut på en iskall perrong en tidig morgon vid Kastrup är en rätt ordentlig omställning!
Nu är jag hemma igen, och jag måste säga att vädret här hemma inte är mycket att hurra över. Att ena dagen ligga och steka i solen på ett lyxhotell i centrala Bangkok (ja, så går det när man kan titulera sig strandsatt svensk i händelsernas centrum!) medan man dagen därpå stiger ut på en iskall perrong en tidig morgon vid Kastrup är en rätt ordentlig omställning!
Miss Saigon
Hej allihopa i kalla Sverige! Jag vet inte om sa manga kommer lasa detta eftersom jag mer eller mindre redan har proklamerat att denna blogg skulle vara ganska stangd tills det att jag kommer hem i december, men eftersom jag for tillfallet har alldeles for mycket kvarvarande internettid innan jag ska ivag gor jag nu ett undantag.
I vilket fall befinner jag mig just nu i Ho Chi Minh City i Vietnam. An sa lange gillar jag detta stallet riktigt mycket - har ar varmt och skont, manniskorna ar urtrevliga och har finns en himla massa saker att se och gora. Igar var vi och krop nere i Cu Chi tunnlarna som anvandes under kriget, pa kvallen satt vi pa takvaningen pa en bar och drack Tequila Sunrise och alldeles strax ska jag, tro det eller ej, ivag och rida pa en gigantisk fagel som tydligen kan springa i 70 km/h. Det ska minst sagt bli en upplevelse ut over det vanliga, och jag ber till hogre makter att jag ska lyckas halla mig kvar pa fagelryggen. Detaljer och bilder fran detta lar dyka upp pa resdagboken, sa hall till godo sa lange!
For er som kanner er extra nyfikna och vill folja vara strapatser har i Asien - kolla in mitt konto "brumme" pa resdagboken och lagg till dig sjalv i mejllistan. Har hander namligen en hel del!
I vilket fall befinner jag mig just nu i Ho Chi Minh City i Vietnam. An sa lange gillar jag detta stallet riktigt mycket - har ar varmt och skont, manniskorna ar urtrevliga och har finns en himla massa saker att se och gora. Igar var vi och krop nere i Cu Chi tunnlarna som anvandes under kriget, pa kvallen satt vi pa takvaningen pa en bar och drack Tequila Sunrise och alldeles strax ska jag, tro det eller ej, ivag och rida pa en gigantisk fagel som tydligen kan springa i 70 km/h. Det ska minst sagt bli en upplevelse ut over det vanliga, och jag ber till hogre makter att jag ska lyckas halla mig kvar pa fagelryggen. Detaljer och bilder fran detta lar dyka upp pa resdagboken, sa hall till godo sa lange!
For er som kanner er extra nyfikna och vill folja vara strapatser har i Asien - kolla in mitt konto "brumme" pa resdagboken och lagg till dig sjalv i mejllistan. Har hander namligen en hel del!