Med en touch av Bob
Puh, det är jobbigt att förväntas vara lugn och sängliggande kolesteatom-patient. Jag menar, nu har det ju faktiskt gått mer än en vecka sen operationen, och min överskottsenergi måste komma ut!
Därför har kvällen tillbringats med flitigt ihopmonterande av tv-bänken jag köpte idag. Kanske funkar det undermedvetet, vad vet jag - men kanske finns det nån symbolik mellan mitt plötsliga inredningsrus och livet i sig. Struktur behövs ju på båda planen.
Alltså, med hammaren och skruvmejseln i högsta hugg bankade jag ivrigt mot mitt mål. Just när jag tyckte det funkade som bäst, slogs jag plötsligt av faktumet att det redan påskruvade hyllplanet var upp och ner (!)
Herregud, det finns ju inte! Men inte nog med det för när jag väl lyckats skruva av hyllplanet, justerat det och satt det på plats igen, då satt det minsann bak och fram! Ja, jag säger då det. Ibland skulle man behövt en liten Martin Timell till hands.
Efter säkert två timmar var, mirakulöst nog, tv-bänken på plats. Det kan ha berott på Nisses hejarrop och peptalk från webcamen, eller kanske rent av min övertygelse om att jag minsann skulle klara det på egen hand. Lite tonårsrevolt har aldrig skadat, och nu kan jag känna mig som en Byggare Bob med stolthet!