Linda Bromèe

Miserabel bloggfrekvens, jag vet. Det har nu gått ganska precis exakt en vecka och en dag sedan jag blev opererad, och efter ett återbesök på kliniken nu imorse går läkningen på helt rätt håll. Allt såg jättefint ut (ja, om det nu kan göra det bland allt ihoplappande med stygnen!) och om en vecka är det stygnborttagning. Smärtan fortsätter dock att pendla lite fram och tillbaka - de första dagarna efter operationen var jag mer eller mindre befriad ifrån smärta, medan jag nu återigen har fått uppta panodildoseringen. Mitt eget amatörmässiga läkarutlåtande säger mig att det beror på att känseln så sakta börjar återvända.

Dagen här för övrigt? Efter kliniken åkte jag hemåt till Helsingborg och mötte upp Nina för en skojakt. Efter en inledande och smärre bussförvirring lyckades vi ta oss ut mot Dalhem och kunde sedan lyckligt vända hemåt med vars ett par snygga dojjor. En fräsch tonfisksallad intogs därefter på restaurang Haket under mycket trevliga samtalsämnen om både ditten och datten. Helt klart en himla härlig förmiddag!

Eftermiddagen blev dock därefter en smärtsam historia, och trött i kroppen efter förmiddagens bravader intog jag därför horisontellt läge i sängen. Det tar på krafterna att vara en sjukskriven samhällsmedborgare, och om ett litet tag kommer kvällen att fortsätta framför en film tillsammans med min underbaring.

Imorgon blir det festligheter så det står härliga till då det är dags för Emelies och Jimmys bröllop. Redan klockan nio hoppar vi på bussen och drar upp till Göteborg, och vi ser verkligen fram emot att vara med om deras stora dag! Faktiskt gör jag till och med debut som bröllopsgäst (ja, om man inte räknar med den gången då jag var väldigt liten och knappt mätte 70 centimeter över markhöjd, tillbringade stunden med att skrika högt i kyrkan och av förklarliga skäl därför inte kommer ihåg nånting), så det ska bli riktigt, riktigt roligt. Kan vår helg bli bättre?