Linda Bromèe

Som jag lovade igårkväll tas nu bloggen upp igen. Egentligen är jag alldeles för trött för att skriva något läsvärt, men har man lovat så har man. 
För vad är det då som hänt sedan den här bloggens glansdagar då det uppdaterades och författades kvalité så tangentbordet glödde? Jobbet kom emellan.

Först och främst vill jag poängtera att jag inte på något vis vill låta bitter, men sanningen att säga är jag inne i en fas som tär på hela mig rätt mycket. Att jobba i Höör då man bor i Helsingborg har visat sig vara ett företag utan dess like, och ibland förstår jag inte riktigt hur jag har orkat med en hel sommar med dessa avstånd. Man skulle kunna säga att jag har tjänat in Skånetrafikens sommarkortet hundra gånger om med tanke på hur mycket tåg som det har blivit, och nog får man säga att jag gjort mitt för att bidra till en bättre miljö.
Låt oss kolla närmre på hur en vanlig dag ser ut just nu, om vi utgår från att jag börjar arbetsdagen 11.00 :

Klockan 07:00 ringer klockan och det är dags att stiga upp. 08:27 tar jag tåget ifrån Helsingborg mot Lund där jag är framme runt 09:08. I själva verket skulle jag kunna ta ett annat tåg som går 09:10 ifrån vår nya hemort, men eftersom detta angör läge i Lund vid 09:37 och med tanke på tågens höga förseningsstatistik, så vågar jag helt enkelt inte chansa. 09:42 avgår nämligen nästa tåg med riktning mot Höör, och från och med 09:08 har jag alltså nästan 40 minuter på mig åt att göra ingenting mer än att vänta. Mycket bok har det blivit! 

09:42 åker jag alltså vidare mot Höör, och har jag tur kan jag tillbringa denna tågtid med att roas utav övriga medresenärer. Runt klockan 10:02 brukar dörrarna öppnas och vi är framme i Höör, och här och nu påbörjar jag min vandring från stationen och ut till djurparken i Jularp. Under ungefär en timmes tid har jag nu möjlighet att träffa på ormskinn, danska fartdårar och en och annan ryttarinna med häst medans jag promenarar upp till jobbet, och förhoppningsvis gör jag detta under en klarblå himmel utan ösregn.
Klockan 11:00 är jag sedan framme och redo för en dags arbete, vilket numera brukar avslutas runt 18:00.

Runt klockan 18:00 tackar jag mina kära arbetskamrater som är vänliga nog att ge mig skjuts ner till stationen, där jag sedan påbörjar den långa resan hemåt. Det vanligaste scenariot är härefter att jag håller tummarna för att 18:23-tåget ska vara i tid (och inte en endaste minut försenat!) så att jag väl i Lund kan lägga benen på ryggen och kasta mig in innan det är dörrarna stängs klockan 18:51. Här och nu kan jag varva ner så smått och ägna mig åt diverse färdlektyr i form av deckare och chic lit-böcker innan jag är hemma på Magistergatan runt 20:00. Alldeles, alldeles slutkörd.

Låt oss nu räkna samman antalet timmar från det att jag går hemifrån tills dess att jag kommer hem framåt kvällen. Noggrannt räknat är det ungefär precis 12 timmar, räknat med att jag gått hemifrån lägenheten klockan 08:00, vilket också kan liknas vid ganska precis halva dygnet. Av dessa timmar tillbringar jag ungefär sju timmar på jobbet och totalt fem timmar på tåg och andra transportmedel. Det går runt i huvudet bara jag tänker på det.