Fantastisk jäkla plastaskit
Och så var det det här med alla klubbkorten. Min plånbok töjs ut av hela kortleken som ska få plats i den, och hur man än trixar verkar något kort alltid ha glömts hemma när man väl skulle använt det. Älskar därför butiker som hakat på att ta det på personnumret.
Idag blev jag dock störtförälskad i en traditionell plastbit. Framme i kassan på Lindex när jag skulle köpa strumpor (tyvärr är ju hösten på ingående och jag måste så sakteliga slopa flipflopen och tvinga in fötterna i strumpor) ville kassörskan få med mig i kundklubben. Nåväl, tänkte jag, och gav henne mina uppgifter. Sekunden efteråt fick jag världens minsta - och sötaste! - kort i min hand.
Tyvärr gör inte bilderna kortet rättvisa då det ser ganska stort ut ändå, trots mina försök ur olika kameravinklar. I själva verket är det väl en fjärdedel av ett vanligt kort, men så sött att man nästan får lite ont i hjärtat. Den vänliga kassörskan upplyste dessvärre om att det bara var ett tillfälligt kort, men det ska minsann och dar få ett permanent boende i min plånka. Att en sån liten grej kan göra ens dag!
