Den där vovven

Nu har snart den söte bott hos oss i två veckor. Gizmo, alltså. Till en början var Björn något skeptisk till honom, men bara efter någon dag hade han fallit pladask.

Vi funderar seriöst på att gömma honom när mina föräldrar kommer och ska hämta hem honom. Alternativt strunta i att släppa in dem när de kommer och ringer på. Han har liksom charmat oss båda och det kommer bli ganska tomt när han väl lämnar.

Nej, ett undangömmande får det bestämt bli!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback