Pizzan som kom av sig
Igår var det en himla mysig dag som jag bara måste berätta om! Efter att vi hade blivit klar för dagen med projektarbetet i skolan hoppade jag på både tåg och buss för att bege mig till Emelie i Hörby. Det var verkligen på tiden - när vi räknade på det kom vi fram till att vi inte setts sedan förra julen (!), så nu var det helt klart dags!
Vi drack kaffe och snackade skit, vi busade med världens sötaste Minnah och sen så skulle vi göra hemmalagad pizza. Med pizzakitet i högsta hugg påbörjades vårt projekt och med gemensamma krafter gjorde vi allt som stod i vår makt för att kavla ut den högst oregerliga pizzadegen. Efter ett okänt antal minuter var både jag och Emelie alldeles slutkörda i våra stackars armar av allt kavlande, medans pizzadegen... Ja, den drog sig mest ihop till sin ursprungliga skepnad. Med assistans från Stoffe försökte vi febrilt få ordning på bestyren och på något vänster var pizzan sedan redo att åka in i ugnen.
Nu var det frid och fröjd tänkte vi, vartefter ett plötsligt tillrop gjorde oss varse om att pizzan numera hade börjat utsöndra någon suspekt vätska som inte riktigt gick att identifiera. Vi turades om att inflika tappra kommentarer om att det nog skulle gå att äta i alla fall, men när hela pizzabottnen till slut hade börjat flyta som en båt på ugnsplåten förstod vi nog alla att det inte gick att rädda.
Hämtpizza fick det bli istället, och vi berikades med en minnesvärd historia värd att berätta om och om igen. En helt perfekt tisdagkväll tillsammans med goda vänner!