Linda Bromèe

Vår resa mot Estland hade kunnat börja bättre. Vid den här tidpunkten skulle vi egentligen varit framme i Stockholm, men istället har vi fått vara med om ett äventyr som saknar motstycke. Knappt hade vi kommit fram till Hässleholm förrän vi blev smärtsamt informerade om att det gjorts en felbedömning bland tågvagnarna och vi åkte med ett tåg vars bäst-före-datum hade passerats någon gång kring -72. Det var strängt förbjudet att köra en meter till med tåget, och därför blev vi ståendes i ungefär två timmar. Efter att panik hade utbrutit, en del skrattretande kommentarer hade fällts och ett antal svordomar hade avfyrats är jag den förste att säga att det var både första och sista gången jag väljer Veolia som tågvärd. Hade det vart något tekniskt fel som stått utanför folks påverkan hade man ju förstått problemet, men nu har man ju vetat om det där med vagnarna och valt att chansa i alla fall. Man kan ju tro att det vart en praoelev som hållt i tyglarna. Här och nu har vi blivit eskorterade i ersättningsbussar upp mot Stockholm. Man vet knappt om man ska skratta eller gråta - antagligen kommer vi inte hinna med färjan, och i bästa fall blir det jäkligt tajt. Mot vårt Estland och Lettland: Balt var det här!