Morgonstund har guld i mun (men fan, då krävs en miniräknare)
För bara en stund sedan kom jag hem från dagens kraftmätning i form av matteprovet, och det har varit ett helt projekt innan det här provet faktiskt blivit skrivet. Det började med att jag tänkte göra det i måndags, sen när det visade sig vara inställda lektioner både under måndagen och tisdagen fick jag dra ut på förberedelserna och ladda upp för onsdagen. Sagt och gjort, imorse begav jag mig upp i tidiga ottan, och även om jag hade sett till att gå upp i god tid för att hinna med allting slutade det självklart med att jag stressade runt som en dåre och med andan i halsen kastade mig in i bussen. Utan min miniräknare.
Jag tillhör de personerna som har väldigt lätt att drabbas av hysteriska sammanbrott, och mitt ibland busstidtabeller och morgontrötta pensionärer brast jag ut i ett förtvivlat tillrop. Till saken hörde ju att jag inte hade minsta möjliga marginal till att hinna åka hem och hämta den, eftersom jag redan var försenad och hade missat en buss tidigare. Skulle jag möjligen kunna använda mig av min skitfräcka iPhones spektakulära finesser istället för den traditionella och pålitliga grafritaren? Nej. Det kunde jag ju inte. Även om jag gjorde en hel del optimistiska och påhittiga försök till att ordna upp det hela.
Lyckligvis är jag ju då en ansvarsfull och ordentlig elev som får förtroendet att låna en miniräknare av sin snälla mattelärare, och drygt en 90 minuter senare var provet skrivet. Det hela kändes mycket bra när jag gjorde det (vilket egentligen är helt mirakulöst med tanke på delkapitlets minst sagt knaggliga start), så förhoppningvis blir det också positivt på resultatet.
Som ni säkert förstår har jag haft en otroligt händelserik morgon, och detta kommer följas upp genom en kaffestund och catch-up-dejt tillsammans med Helena. Eftersom hon har lyckats få en handboll mitt i nyllet och förvandlats till en blåslagen historia har jag fått klara direktiv på att hon vid varje skratt och fniss får ont i hela ansiktet. Kanske är det bäst att jag inte blir allt för rolig denna onsdag.
Jag tillhör de personerna som har väldigt lätt att drabbas av hysteriska sammanbrott, och mitt ibland busstidtabeller och morgontrötta pensionärer brast jag ut i ett förtvivlat tillrop. Till saken hörde ju att jag inte hade minsta möjliga marginal till att hinna åka hem och hämta den, eftersom jag redan var försenad och hade missat en buss tidigare. Skulle jag möjligen kunna använda mig av min skitfräcka iPhones spektakulära finesser istället för den traditionella och pålitliga grafritaren? Nej. Det kunde jag ju inte. Även om jag gjorde en hel del optimistiska och påhittiga försök till att ordna upp det hela.
Lyckligvis är jag ju då en ansvarsfull och ordentlig elev som får förtroendet att låna en miniräknare av sin snälla mattelärare, och drygt en 90 minuter senare var provet skrivet. Det hela kändes mycket bra när jag gjorde det (vilket egentligen är helt mirakulöst med tanke på delkapitlets minst sagt knaggliga start), så förhoppningvis blir det också positivt på resultatet.
Som ni säkert förstår har jag haft en otroligt händelserik morgon, och detta kommer följas upp genom en kaffestund och catch-up-dejt tillsammans med Helena. Eftersom hon har lyckats få en handboll mitt i nyllet och förvandlats till en blåslagen historia har jag fått klara direktiv på att hon vid varje skratt och fniss får ont i hela ansiktet. Kanske är det bäst att jag inte blir allt för rolig denna onsdag.
Kommentarer
Trackback