Stockholm syndrome
Då var man åter i Skåne efter en alldeles underbar helg i Stockholm! I fredagskväll hoppade jag och Joppe på tåget som skulle ta oss upp till huvudstan, och ett par timmar senare möttes vi av Emmi och Johanna på centralstationen. Här och nu uppdagades det vem som hade mest packning (jag), och därefter styrde vi kosan genom snön bort till vårt hotell. Här och nu var vi så trötta att vi knappt hann checka in förrän vi somnade, även om vi alla hölls mer eller mindre vakna natten igenom av en hostandes Emmi.
Lördagen tillbringades sedan på stan med (vad som i alla fall var tänkt som) julklappsshopping. Det hela slutade naturligtvis med att vi istället var ganska ego allihopa och köpte grejer för personligt bruk och att ingen av oss handlade en enda julklapp. Nöjda blev vi i alla fall, och efter en heldag på stan med famespotting på hög nivå i form av Håkan Hellström och Pontus Gårdinger vände vi tillbaka till hotellet för en välbehövlig powernap.
Ungefär en timme senare vaknade vi upp med en kollektiv huvudvärk. Det enda rätta var att ta en panodil och hoppas på det bästa, och en stund senare var vi åter fit for fight och kunde börja kvällen. Piffade och i ordning begav vi oss mot Kungsholmen för glöggkväll hemma hos ett par kompisar till Emmi, och efter en del språkförbistringar mellan de ditresta skåningarna och de oförstående stockholmarna kunde isen snabbt brytas. En rolig kväll var det med mycket glögg och tre små apor!
Under vår sista dag i huvudstaden passade vi på att göra en tripp till Skansens julmarknad - där vi dessutom träffade Hasse Aro i aphuset. Det var verkligen hur mysigt och stämningsfullt som helst att traska runt bland utställningarna och marknadsstånden, och efter några timmar i minusgraderna vände vi lyckligt tillbaka mot city i sällskap med fyra stycken granar. Vi blev nämligen tilldelade var sin liten grankvist som ska odlas med kärlek och värme för att (förhoppningsvis) växa upp till en stor och ståtlig julgran, och i och med detta slog vi dessutom vad om vem som skulle råka ta kol på granen först. Jag kan säga att det kunde börjat bättre för min egen del då jag råkade tappa den stackars granen inte mindre än tre gånger mitt i stadsrushen - tur var ju att jag hittade den igen!
Framåt kvällen var det dags att säga hejdå till Stockholm, Emmi och Johanna då jag och Joppe åter hoppade på tåget ner mot sydligare breddgrader. Tack tjejer för en himla rolig helg med en massa tokigheter - det var precis vad jag behövde!
