Playing with fire
Så var vi framme vid helgen igen. Igår var det fredagsmys efter jobb, vilket innebar att jag och Björn avnjöt en romantisk middag på en sushirestaurang, vartefter vi stressade iväg för att med andan i halsen anlända till bion redan en timme innan filmen började. Det var visst någon som hade kollat fel på biljetterna (eller kanske inte kollat alls), och det ryktas om att det var jag. Därmed riskerade vi alltså inte att komma för sent, och vid utsatt tid befann vi oss sedan i biosalongen för kvällens höjdpunkt i form av Flickan som lekte med elden. Ruggigt, ruggigt bra alltså, och med tanke på att den tredje och sista filmen i trilogin kommer ut redan i november gör jag nog bäst i att läsa boken snart också. Jag har liksom sparat på den sedan jag läste ut tvåan nu i somras - just för att böckerna är så läskigt bra att jag inte vill att dom tar slut.
Idag har även den sista lördagen för året avverkats på djurparken. Vi har haft alltifrån mastodontbeställningar på ett okänt antal sallader till försvunna barn och djupa samtal om livet i stort. Jag och Emelie kom nämligen fram till att det hela handlar om att man titt som tätt kan känna att man har en plikt, och det pliktmässiga i detta kan nog kanske utgöra livets själva mening. Närmare spekulationer kring detta förväntas följas upp under kommande sommar då det återigen blir dags att slå upp Björnbergets portar, fram tills dess så låter vi det vara osagt.