Linda Bromèe

I natt blev min sömn uppehållen av en riktigt läskig mardröm. Fram till det att jag lyckades ta mig ur den var det ett enda virrvarr av ångest, skräck och rädsla, och när jag till slut slog upp mina ögon och återvände till verkligheten kändes mardrömmen så påtaglig att jag nästan börjat gråta. Kallsvettig och vettskrämd puffade jag på Björn, och efter att jag med darrande röst lyckats få fram det jag ville slog han armarna om mig och tog mig i sin famn. Då kände jag mig trygg igen.