Linda Bromèe

Uppe med tuppen och dagen är igång. Steg upp redan vid tjugo i åtta imorse efter att Björn sömndrucket hade begett sig till skolan, och sedan dess har jag hunnit med alltifrån att läsa tidningen till att ringa ett par samtal och spela in nytt till min röstbrevlåda. Är det bara jag som tycker att man låter så löjlig när man hör sin egen röst? Följdaktligen har jag fått spela in, ta om, spela in och ta om. Ett par gånger om.

Nästa punkt på agendan blir till att dra ner till Högevall och simma ett par längder. Det är så jäkla kallt och blåsigt ute att jag lär få vira ett par tre halsdukar om mig innan jag överhuvudtaget kommer ta ett stapplande steg ut ur lägenheten, men det är väl så det är när vi är inne i november. Tiden går så fort just nu. Förhoppningsvis ska jag sen ha lyckats få tag på Emelie för att möta upp henne i stan för att diskutera en hel del välbehövliga livsuppdateringar. Det har verkligen hänt en hel del grejer sen vi sågs sedan i mars.