Kalle jävla Blomkvist
Idag satte jag punkt för en gyllene era genom att läsa ut den sista boken i Stieg Larsson-trilogin. Sanningen att säga kan de vara de tre absolut bästa böckerna jag någonsin har läst - åtminstone så är det tre utav de allra bästa - och det känns faktiskt lite vemodigt att resan nu är över. Jag har en ganska enastående förmåga att bli känslomässigt involverad i fiktiva karaktärer, både inom film och i litteraturens värld, och det känns nästan som om jag har en slags relation till såväl Lisbeth Salander, Mikael Blomkvist, Dragan Armanskij och Erika Berger. För att inte nämna Holger Palmgren, Monica Figuerola, Christer Malm, Sonja Modig, Harriet Vanger och kommissarie Bublanski.
Jag tänker inte avslöja någonting i handlingen, det är upp till er själva att ta reda på. Och det räcker inte med att bara kolla filmerna - alla vet ju att böckerna alltid är bättre än på vita duken. Så för er som inte läst dom - läs dom!