En liten tripp till Ullared...
Med anledning av fredagens utflyktsmål känner jag att jag har en hel del material för att göra en liten redogörelse. I tidiga ottan steg vi nämligen upp och gjorde oss redo för en färd mot nordvästligare breddgrader, och efter ett matsäcksstopp vid Susedalen och efter att passerat Gnällbältet var vi framme vid vårt mål. Det var dags att göra något verkligt Medelsvensson - något som är lika nationellt rotat som Abba och Ikea - det var dags för ett besök i Ullared.
Säga vad man vill om Ullared, men jag är närmast frälst. Jag fullkomligt älskar hela grejen; hur man plikttroget ansluter sig till en milslång kö av kundvagnar innan man ens fått komma in i butiken, hur folk blir helt besatta och fullkomligt roffar åt sig korgar till sin kundvagn (det gäller nämligen att ha ett system i sin Gekås-shopping - en korg skall strategiskt placeras under kundvagnen och sedan fyllas med hygienartiklar och duschcremer, den andra korgen skall placeras inne i kundvagnen för att där få plats med smågrejer man inte vill ska fall igenom kundvagnsgallret!) och sedan är det bara den starkaste som överlever. Det är nämligen nånting i människans förnuft och förstånd som liksom rubbas i samma stund man kommit in på Gekås - vänlighetens normer är plötsligt som bortblåsta och de vassaste av armbågar är det som börjar tillämpas.
Ullared är liksom signifikativt med svenssonlivet. Befolkningen vallfärdar för att köpa billigt gladpack och för att drivas till ett smärre vansinne över kundvagnar som spårlöst kan försvinna. För att inte tala om alla de familjemedlemmar som lyckas springa ifrån varandra. De gula Gekås-kassarna har funnit sin väg ända bort till Orienten (i turkiska Side har man nämligen öppnat Henkes Ullared, jag kan rekommendera det varmt!) och man frontalkrockar med sina kundvagnar tillsammans med tyskar ifrån München.
Jag tror inte jag behöver tillägga att jag kommer sitta klistrad framför tvn klockan åtta nu ikväll.
Säga vad man vill om Ullared, men jag är närmast frälst. Jag fullkomligt älskar hela grejen; hur man plikttroget ansluter sig till en milslång kö av kundvagnar innan man ens fått komma in i butiken, hur folk blir helt besatta och fullkomligt roffar åt sig korgar till sin kundvagn (det gäller nämligen att ha ett system i sin Gekås-shopping - en korg skall strategiskt placeras under kundvagnen och sedan fyllas med hygienartiklar och duschcremer, den andra korgen skall placeras inne i kundvagnen för att där få plats med smågrejer man inte vill ska fall igenom kundvagnsgallret!) och sedan är det bara den starkaste som överlever. Det är nämligen nånting i människans förnuft och förstånd som liksom rubbas i samma stund man kommit in på Gekås - vänlighetens normer är plötsligt som bortblåsta och de vassaste av armbågar är det som börjar tillämpas.
Ullared är liksom signifikativt med svenssonlivet. Befolkningen vallfärdar för att köpa billigt gladpack och för att drivas till ett smärre vansinne över kundvagnar som spårlöst kan försvinna. För att inte tala om alla de familjemedlemmar som lyckas springa ifrån varandra. De gula Gekås-kassarna har funnit sin väg ända bort till Orienten (i turkiska Side har man nämligen öppnat Henkes Ullared, jag kan rekommendera det varmt!) och man frontalkrockar med sina kundvagnar tillsammans med tyskar ifrån München.
Jag tror inte jag behöver tillägga att jag kommer sitta klistrad framför tvn klockan åtta nu ikväll.
Anders laddar mentalt inför timmarna på Gekås
Bara en bråkdel av den cirkus 25 minuter långa kön
Pappa han var helnöjd - tummen upp för Ullared!
Kommentarer
Trackback