Personalfesten som spårade
Sakta men säkert börjar jag komma tillbaka från min dvala. Gårdagens (läs kvällens, nattens och tidiga morgonens) personalfest blev en riktig jäkla fest, alltså. Kräftskiva var temat för aftonen i fråga, och med hattarna på sne och snapsglasen i skytteltrafik höll vi samtliga ett himla tempo och var ordentligt på lyran redan innan det blitt mörkt. Festligheterna varvades med tipsrundor, högljutt skrålande och en spårlöst försvunnen arbetsledare, och innan vi visste ordet av hade vi, under ackompanjemang ifrån tonerna från Håkan Hellström, gjort en smärre missräkning av balansen och rivit hela partytältet. Lärdom av detta: en Tomas, en Johannis och en Linda (ståendes på en och samma stol?!) är ungefär tre personer för mycket.
Kräftskivan följdes upp med efterfest på Kaninstigen, och ända fram till närmare halv fyra befann vi oss i en skrattfylld dimma med en massa galna upptåg. Det arrangerades ett popcornregn, det fortsatte blandas GT och det tokdansades till SMK i strumplästen i trädgården. Då vi ungefär en fyra timmar senare vaknade upp och begav oss bort till jobbet var det med tunga steg och dunkande skallar, och med allra största sannolikhet var vi en bedrövlig syn för allas ögon.
Galet är nog rätta ordet. Galet men sjukt roligt!
Kräftskivan följdes upp med efterfest på Kaninstigen, och ända fram till närmare halv fyra befann vi oss i en skrattfylld dimma med en massa galna upptåg. Det arrangerades ett popcornregn, det fortsatte blandas GT och det tokdansades till SMK i strumplästen i trädgården. Då vi ungefär en fyra timmar senare vaknade upp och begav oss bort till jobbet var det med tunga steg och dunkande skallar, och med allra största sannolikhet var vi en bedrövlig syn för allas ögon.
Galet är nog rätta ordet. Galet men sjukt roligt!
Kommentarer
Trackback