Linda Bromèe

Idag har det vart en överhärlig dag som har vart i stort sett lysande hela dan igenom. Började med seminarium i Malmö mellan 10-12, och efter en imponerande språngmarsch genom stationen med mina kursare lyckades vi i sista sekund kasta oss ombord på tåget och bege oss bort mot Lund. Väl där var det nämligen äntligen dags att träffa Martina igen, och jisses vilket kramkalas det blidde!

Som sagt så var det hur roligt som helst att träffa henne igen. Vi har vart med om så mycket tillsammans, och det har varit väldigt konstigt att, efter att ha levt så nära inpå varandra 24/7 i två och en halv månad, sedan inte setts sedan i december. Det blev mycket prat och mycket skratt, och det kändes verkligen hur bra som helst att äntligen ha henne hemma igen! Efter resan vi var iväg på känns det verkligen som om vi har ett riktigt starkt syskonband som håller oss samman, och så kommer det nog alltid vara.

Framåt femtiden vinkade jag hejdå till Martina och mötte sedan upp Evve som hade slutat jobba. Det blev en chai och skitsnack på Espresso House, och vi blev genast väldigt uppmärksamma på att det i detta nu är ganska precis exakt två månader kvar tills vi kommer befinna oss i Kosovo. Det kommer bli så jävla kul att det inte ens finns ord, och den ivriga nedräkningen har väl aldrig känts större än just nu. 

Dagen slutade i Lund med en kvällspromenad genom Stadsparken med Björn, och det var ett helt perfekt slut på en riktigt lyckad dag. Numera återstår det lite artikelläsning på It's Learning inför morgondagen, och sedan blir det sova. Först ska jag däremot bjuda på ett smakprov av Evelinas kreativa sida. Snyggare bild har man väl sällan skådat (för er som lider av lite begränsade hjärnceller och förståelse så föreställer den oss på väg mot Kosovo) och jag vill resa NU!