Du är telefonen, kaffet som dracks så långsamt att det hann bli kallt
Nu har den kommit. Den riktiga ångesten. Det är bara två dagar kvar nu, för på onsdag gäller det och det finns ingen återvändo. Hade nyss ett timmalångt telefonsamtal med Jeanette där vi i ren panik beklagade oss över alla juridikens termer, och mellan varven blev det en hel del panikslagna asgarv och teorier som mycket väl hade kunnat fått oss tvångsintagna på psyket om det vart nån som hade hört. Jag antar att det är så det blir när man är begravd i hyllmeter av paragrafer och författningar.
Våren har fortsatt idag och det har varit riktigt härligt väder. Hade föreläsning mellan tio och tolv i Malmö, och sen satt jag och min kursare Johanna och pratade galna reseupplevelser och njöt av vårsolen i väntan på tåget. Väl i Lund blev det en promenad i solglasögonen i väntan på bussen hem, och sedan dess har det varit hårda bud. Lagboken, behöver jag egentligen säga något mer?
Dagens bedrift var nog ändå tidigare imorse då jag ganska yrvaket anlände till IMER efter en tupplur på tåget in, och då jag därför bestämde mig för att pigga upp mig med en kopp kaffe. Trots mitt idoga försök att balansera den överfulla kaffekoppen utan att spilla (tänk er luciaeffekten då man går i sakta mak med sitt lusseljus!) tog det inte särskilt lång tid förrän innehållet i koppen skvalpade ut över kanterna och spilldes rakt ner på mina vita tygskor. Jag kan väl tillägga att de där vita tygskorna inte är särskilt vita längre, och med facit i hand var det kanske inte det bästa att göra så här i nya kursens första skede. Från och med nu kommer ju alla att kolla snett på tjejen i kaffeskorna.
Våren har fortsatt idag och det har varit riktigt härligt väder. Hade föreläsning mellan tio och tolv i Malmö, och sen satt jag och min kursare Johanna och pratade galna reseupplevelser och njöt av vårsolen i väntan på tåget. Väl i Lund blev det en promenad i solglasögonen i väntan på bussen hem, och sedan dess har det varit hårda bud. Lagboken, behöver jag egentligen säga något mer?
Dagens bedrift var nog ändå tidigare imorse då jag ganska yrvaket anlände till IMER efter en tupplur på tåget in, och då jag därför bestämde mig för att pigga upp mig med en kopp kaffe. Trots mitt idoga försök att balansera den överfulla kaffekoppen utan att spilla (tänk er luciaeffekten då man går i sakta mak med sitt lusseljus!) tog det inte särskilt lång tid förrän innehållet i koppen skvalpade ut över kanterna och spilldes rakt ner på mina vita tygskor. Jag kan väl tillägga att de där vita tygskorna inte är särskilt vita längre, och med facit i hand var det kanske inte det bästa att göra så här i nya kursens första skede. Från och med nu kommer ju alla att kolla snett på tjejen i kaffeskorna.
Kommentarer
Trackback