Linda Bromèe

Oj oj oj. Nu har jag jobbat hela helgen, och det är en slutkörd och sliten upplaga av mig själv som ska guida er igenom upptågen och ta slut på den sista energireserven. Aldrig förr har man väl tyckt att det varit skönt att helgen snart är över, men idag är jag beredd att göra undantag.

Dagen igår var klart till halvklart och perfekt väder för en tur till Skånes djurpark. Därför hade vi alldeles fullt upp att göra, och innan vi visste ordet av hade kön till glassen och maten börjat sträcka sig som en enda massiv cirkel. Det gick liksom inte att se något slut på det hela, och hade vi varit trötta när vi kom dit var det ingenting emot vad vi var när vi gick hem. Johannis var dessutom ordentligt bakfull sen kvällen innan, så det var inte utan att det kändes som det gamla vanliga stuket var återställt på Sodexho. Det enda som var annorlunda var väl däremot att vi inte hade någon sovande Linn på kontoret.

Även idag hade Skånes, Danmarks och hela omnejdens barnfamiljer bestämt sig för en tur till djurparken. Idag hade vi däremot lärt oss av gårdagens kaos och passat på att ringa in Kornelia, och idag kunde vi faktiskt kosta på oss någon minuts paus mellan rusherna.
Alldeles slutkörda såväl fysiskt som psykiskt blev vi alla nuts och tillämpade en hel del anmärkningsvärda förhållningssätt. Jag och Anna drog på oss en hel del skeptiska blickar då vi alldeles överlyckliga började slå itu kartonger och lådor, så tur var det väl att vi kunde komma hem något tidigare än igårkväll.
Det känns som man kommer somna tidigt ikväll.