Linda Bromèe

Jaha, då har man försovit sig så det smäller om det. Vid åtta-tiden vaknade jag med ett ryck och alldeles lagom för att vinka av min buss, och sedan var det liksom lika bara att krypa under täcket igen. Bor man här ute så finns det inte mycket till alternativ, och istället får jag nu ta 11.56-bussen för att i alla fall hinna med danskan och min körlektion. Hade det inte vart för körningen hade jag nog sovit hela dagen. Och det hade varit jäkligt skönt.