20års och Donkanpaj
Så var historiaprovet genomfört och stora delar av den resterande skoldagen kom att innebära en riktigt stor håla. Något rastlösta bestämde vi oss för att under högljudda tjut hoppa in i bilen, och efter att jag nära på råkat krossa Nadjas ben med hjälp av stolen satte sig Chris bakom ratten och plötsligt hade vi hamnat på Mc Donalds.
Som bekant är jag ganska anti sånt som har med stora gula M att göra, men min illvilja till trots blev jag övertalad att för första gången i mitt snart 19-åriga liv provsmaka Donkanpajen. Något som jag antagligen aldrig kommer äta igen.
I vilket fall var det trevligt sällskap, och långt om länge började vi inse att vårt ihållande asgarv förmodligen inte var förenligt med matro. Tre års gamla minnen drogs upp till ytan, och när det numera klassiska moderskänslorna drogs upp trodde jag att Ida skulle sätta milkshaken i halsen. Själv var jag nära på att avlida av skratt.
Dagen blev till eftermiddag och fortsatte med två timmars film sittandes på extremt hårda stolar. Det okomfortabla visade sig vid filmens slut ha anammats av hela klassen, och stela och avdomnade släpade vi oss bort mot skåpen och hemåt med den sista energireserven. Marina var väldigt vänlig och bjöd mig på eskort hem till Harlösa, och väl hemma blev det invigning av syrrans nyinköpta Wii innan det bar vidare på kvällen.
Strax innan klockan 18 körde Månsson och jag in på parkeringen vid posten i Flyinge för att invänta resterande styrkor. Ungefär samtidigt anlände dessa i form av Nyhlen, Nilla och Elin, och extremt kamouflerade och diskreta smög vi oss bort mot Tulpanvägen för att överraska dagens födelsedagsgris. Nog för att överraskningsaktionen gick bättre än för två år sedan, men även om Emmi hade skymtat Johannas bil så blev hon väldigt förtjust åt vårt "Vi gratulerar...".
Födelsedagsfirandet var mycket trevligt med många skratt och minnen, och det är först nu som man inser att man faktiskt börjar gå mot det vuxna. Emmi fyller 20, nästa gång det är nolla så fyller hon 30 och sen går det bara utför. Vuxenpoängen blev något av kvällens signaturmelodi, men ärligt talat tror jag Elin har övertaget med såväl medlemsskap i hyresgästföreningen och tvättider på fredagmorgnar klockan sju.
Om 24 dagar fyller jag 19, så även om jag fortfarande är och förblir den yngre i gänget (och förmodligen alltid kommer att vara) så kommer väl dom andra förmodligen att få rynkor innan mig. Det känns i alla fall jäkligt upplyftande.
Som bekant är jag ganska anti sånt som har med stora gula M att göra, men min illvilja till trots blev jag övertalad att för första gången i mitt snart 19-åriga liv provsmaka Donkanpajen. Något som jag antagligen aldrig kommer äta igen.
I vilket fall var det trevligt sällskap, och långt om länge började vi inse att vårt ihållande asgarv förmodligen inte var förenligt med matro. Tre års gamla minnen drogs upp till ytan, och när det numera klassiska moderskänslorna drogs upp trodde jag att Ida skulle sätta milkshaken i halsen. Själv var jag nära på att avlida av skratt.
Dagen blev till eftermiddag och fortsatte med två timmars film sittandes på extremt hårda stolar. Det okomfortabla visade sig vid filmens slut ha anammats av hela klassen, och stela och avdomnade släpade vi oss bort mot skåpen och hemåt med den sista energireserven. Marina var väldigt vänlig och bjöd mig på eskort hem till Harlösa, och väl hemma blev det invigning av syrrans nyinköpta Wii innan det bar vidare på kvällen.
Strax innan klockan 18 körde Månsson och jag in på parkeringen vid posten i Flyinge för att invänta resterande styrkor. Ungefär samtidigt anlände dessa i form av Nyhlen, Nilla och Elin, och extremt kamouflerade och diskreta smög vi oss bort mot Tulpanvägen för att överraska dagens födelsedagsgris. Nog för att överraskningsaktionen gick bättre än för två år sedan, men även om Emmi hade skymtat Johannas bil så blev hon väldigt förtjust åt vårt "Vi gratulerar...".
Födelsedagsfirandet var mycket trevligt med många skratt och minnen, och det är först nu som man inser att man faktiskt börjar gå mot det vuxna. Emmi fyller 20, nästa gång det är nolla så fyller hon 30 och sen går det bara utför. Vuxenpoängen blev något av kvällens signaturmelodi, men ärligt talat tror jag Elin har övertaget med såväl medlemsskap i hyresgästföreningen och tvättider på fredagmorgnar klockan sju.
Om 24 dagar fyller jag 19, så även om jag fortfarande är och förblir den yngre i gänget (och förmodligen alltid kommer att vara) så kommer väl dom andra förmodligen att få rynkor innan mig. Det känns i alla fall jäkligt upplyftande.
Kommentarer
Trackback