Veni vidi vici
Jag klarade mig igenom operationen. Jag kan inte påstå att jag för tillfället mår sådär jättebra, men med tanke på omständigheterna är det väl i alla fall hyfsat. Det gör ont, min energi pendlar värre än en berg-och-dalbana men jag fick åtminstone komma hem tidigare än beräknat. Jag kom hem redan igår, iförd en turban och tillsammans med en hel drös panodil.
Operationen i sig gick tydligen över förväntan, åtminstone om man räknar från det att jag blev nersövd och fram till att jag vaknade. Innan dess var det nämligen smått kaotiskt, och jag spelade ut mitt fulla register av känslotillstånd och sinnesstämningar. Det sista jag minns från det att jag kom ner till OP-avdelningen är ett dimmigt töcken av tappra narkosläkare som gjorde sitt yttersta för att få mig på andra tankar. Det pratades planer efter studenten, personalen försökte övertyga mig om att jag var i trygga händer, och sen blev allting svart.
Som sagt, operationen avverkades med önskvärt resultat. Jag har nu ännu ett inopererat hörselben, vilket också innebär att jag är lite mer fejk än jag varit tidigare. Det syntes inga tecken på kvarvarande cholesteatom, så om jag har fattat det rätt (och om jag nu inte skulle komma att få maximal otur) så var detta den sista operationen. Jag antar att det väger tyngre än de jobbiga veckorna som jag nu har framför mig, och jag är ganska övertygad om att jag snart ska ha funnit tillräckligt jävlar anamma för att ge mig på min comeback.
Operationen i sig gick tydligen över förväntan, åtminstone om man räknar från det att jag blev nersövd och fram till att jag vaknade. Innan dess var det nämligen smått kaotiskt, och jag spelade ut mitt fulla register av känslotillstånd och sinnesstämningar. Det sista jag minns från det att jag kom ner till OP-avdelningen är ett dimmigt töcken av tappra narkosläkare som gjorde sitt yttersta för att få mig på andra tankar. Det pratades planer efter studenten, personalen försökte övertyga mig om att jag var i trygga händer, och sen blev allting svart.
Som sagt, operationen avverkades med önskvärt resultat. Jag har nu ännu ett inopererat hörselben, vilket också innebär att jag är lite mer fejk än jag varit tidigare. Det syntes inga tecken på kvarvarande cholesteatom, så om jag har fattat det rätt (och om jag nu inte skulle komma att få maximal otur) så var detta den sista operationen. Jag antar att det väger tyngre än de jobbiga veckorna som jag nu har framför mig, och jag är ganska övertygad om att jag snart ska ha funnit tillräckligt jävlar anamma för att ge mig på min comeback.
Kommentarer
Trackback