Inom påtagligt avstånd
En svensk utklassning av slovakerna räddade min kväll, i övrigt har den inte varit mycket att hänga i julgranen. Idag har jag visserligen lyckats sammanfatta sidorna till ekonomiprovet (även om det inte innebär att jag lärt mig särskilt mycket av texternas innehåll), men vetskapen om att jag har talet kvar att skriva klart till svenska C förföljer mig som ett stort svart moln. Jag vet faktiskt inte hur jag ska följa upp det utkast som jag hittills skrivit ihop, men med tanke på att Marie med allra största sannolikhet har noll koll på Facebook-vågen som drog fram under det gångna året så tror jag inte att det gör nån skillnad.
Imorgon är det inskrivning på sjukhuset inför operationen nästa vecka, och det sistnämnda är verkligen inget jag ser fram emot. Förhoppningsvis är det i alla fall den sista operationen jag tvingas gå igenom, så med lite optimism och en förhöjning av smärttröskeln ska jag nog ta mig igenom detta med. Det tragiska är att jag därmed bara har två träningar kvar innan jag måste vara still i fyra veckor, vilket genast också betyder att det blir till att ge allt nu sista veckan.
Om man sedan vänder på steken för att lyfta fram operationens fördelar är det väl i såna fall att man i och med käkens förbindelse med örat inte kan tugga särskilt mycket, vilket därmed också resulterar i att man antingen inte kan käka något alls eller att man på sin höjd kan tillgodoräkna sig näring genom flytande föda. Detta leder alltså till att man tappar några kilon, och därmed är den feministiska kaloriprincipen vunnen.
En vecka kvar, sedan ligger jag åter där med turbanbandage och sjukhusklädnad.
Imorgon är det inskrivning på sjukhuset inför operationen nästa vecka, och det sistnämnda är verkligen inget jag ser fram emot. Förhoppningsvis är det i alla fall den sista operationen jag tvingas gå igenom, så med lite optimism och en förhöjning av smärttröskeln ska jag nog ta mig igenom detta med. Det tragiska är att jag därmed bara har två träningar kvar innan jag måste vara still i fyra veckor, vilket genast också betyder att det blir till att ge allt nu sista veckan.
Om man sedan vänder på steken för att lyfta fram operationens fördelar är det väl i såna fall att man i och med käkens förbindelse med örat inte kan tugga särskilt mycket, vilket därmed också resulterar i att man antingen inte kan käka något alls eller att man på sin höjd kan tillgodoräkna sig näring genom flytande föda. Detta leder alltså till att man tappar några kilon, och därmed är den feministiska kaloriprincipen vunnen.
En vecka kvar, sedan ligger jag åter där med turbanbandage och sjukhusklädnad.
Kommentarer
Trackback