Inför imorgon
Så var Danmark europamästare och för första gången någonsin innehavare av en stor och mäktig titel. Grattis Danmark - och grattis Ulrik!
Efter den gångna nattens ynka femtimmarssömn börjar tröttheten nu att hinna ikapp mig. För bara en stund sedan somnade jag totalt bort ifrån One Tree Hill, och just nu märker jag att jag gör riktigt usla övergångar mellan mina ämnen, men det är helt enkelt sånt som ni får ta. Tidigare kände jag mest att sömnen idag egentligen kunde kvitta eftersom jag ändå ska ligga nedsövd och sova hela dagen imorgon, men just nu håller jag på att ändra uppfattning.
Tvärtom så tror jag att jag snart ska packa ihop mina saker, göra mig ordning och sedan gå och sova. Nu börjar det nämligen att hända. Nu börjar jag inse att det faktiskt är dags imorgon, och att jag i och med detta förhoppningsvis inleder den sista operationen. Ibland (och faktiskt ganska ofta) är det min mormor och morfar som ger mig inspiration och motivation att göra det bästa av svåra grejer, och tidigare idag pratade vi om just den drivkraften - att det där och då bara är sig själv och sitt eget omdöme man kan lita till för att kunna ta sig igenom även motgångar. När man är där gäller det att man rannsakar sig själv, hittar den inre glöden och gör det bästa av situationen. Att man sedan har sina nära och kära omkring sig är den avgörande orsaken till att man är stark nog att klara av att finna den.