Fantomen på operan
Kvällen igår kom verkligen att innehålla det mesta.
Det hela började egentligen med att Chris fick betala 139 kr för tåget mellan Lund och Malmö, och när klassens kulturbelevade uppklädda och förväntansfulla anslöt på Malmö Opera fortsatte eskapaderna av bara farten.
Kvällens uppsättning av Faust hade tänt många ljus av hopp i våra hjärtan, men i takt med att föreställningen skulle börja blev vi också allt mer skeptiska till vårt val av lördagsunderhållning. Antingen var det för att vi helt enkelt var alldeles för unga och oerfarna för att förstå oss på operans ädla konst, eller så var bara merparten av de tillströmmade åskådarna betydligt mer kulturella än vad vi någonsin kommer att bli. Lärar-Marie var i alla fall snabb med att påpeka att hon fällt otaliga tårar över den "så vackra operetten" medan vi hade fullt upp med att förstå varför publiken drog av otaliga skrattsalvor vid helt fel tillfällen.
Efter 3,5 timmes opera var det dags att ge oss i kast med kultur och underhållning av ett betydligt lättsammare slag, och med bestämda steg genom den stormiga januarikvällen (där jag med jämna mellanrum och på stapplande klackar lyckades fastna mellan kullerstenarna) drog vi bort mot Gustav för att möta upp Tozz och Sebbe. Sällskapet var nu komplett, och efter diverse diskussioner dök det upp ett enat förslag om att leta upp en pub för att komma i stämning inför det nyöppnade på Adelsgatan.
Grejen var bara den att i samma sekund som vi fick syn på ett bra alternativ så upptäckte vi förskräckt att våra två lärare hade varit dom som fortast hade kunnat råda bot på sin beslutsångest, och även om tanken att gå in och dra några järn tillsammans med Marie och Ingela var ganska lockande så valde vi till slut att lägga band på oss. Hade vi stapplat in där hade dom väl tittat snett på oss resten av året, och vår lördagkväll hade redan innehållit tillräckligt mycket av deras sällskap.
Efter mycket om och men hamnade vi till slut på Barcelona, och efter att vi shotat Piggelin och efter att Tozz hade hällt halva saltkaret över handen då det var dags för tequila började stämningen bli allt mer uppsluppen. Det var egentligen inte förrän vi blev utfrågade om vem i ett band som får ligga mest (och där jag lagt min röst på gitarristen eller basisten) som vi började ana oråd, och efter att jag fått höra raggningsrepliker och tilltalsnamn i form av "rockbruden" valde vi att lämna Barcelona för att dra bort mot det för kvällen nyöppnade stället vars namn jag aldrig la på minnet.
Inne på stället var det folk upp till bristningsgränsen, och det var minst sagt en mängd olika människor som trängdes under ett och samma tak. I ena hörnet satt det brats som ville steka och svepa skumpa, i ett annat satt den Pittögde som skyllde på att hennes polare var från Vellinge, och i ett annat var det vi som varken stoltserade med hemstad eller skjortmärken.
Helt utan förvarning togs festen till en helt ny dimension då dansgolvet blev skådeplats för bikinimodevisning, och Chris som inte märkte vad som var på gång började genast tjata på vakten om att hon minsann också ingick i deras uppvisning. Ivägkörda från dansgolvet lyckades vi istället underhålla oss med Tozz sugrörsimitation och min extremt räliga shot som den charmante bartendern valde att kalla för Aphjärna. Att namnet talade en hel del för vad resultaten sedan smakade säger väl en hel del.
Kvällen blev till natt, och efter att vi hamnat på Stortorgets isbana där Tozz bjöd på underhållning genom att iscensätta en Sälen signerad Anja Pärsson var det dags att åka hemåt.
När vi kom till Eslöv började jag och Chris att inse att det faktiskt inte skulle funka att sova i bilen, och vi var helt enkelt tvungna att hooka en taxi ut till Torp. Kort sagt var det en väldigt omtumlande och händelserik kväll , och vi insåg snabbt att ett besök på Operan inte nödvändigtvis behöver sluta med följande diskussioner med lärare över ett glas vin. Även fast det var mycket nära att det gjorde det.