Adrenalinkicken
Idag kom jag på att det faktiskt finns en del paralleller mellan kent och Oxie IF, och den främsta av dessa är väl i såna fall den beryktade Psykbunkern. Skillnaden ligger väl i användandet - för vår del går studion fetbort för att istället ersättas med just vad namnet indikerar. Psyksnack i bunkern. Det blev en del av den varan idag, sen blev det för egen del bara värre och värre.
Den inledande fysen tog hårt på mig idag. Det sjuka är att jag verkligen inte förstår vad det beror på - det kan ha varit för att jag käkat på tok för lite idag, det kan bero på att jag med jämna mellanrum håller på att bryta ner mig själv och det kan ha att göra med att det faktiskt var en vecka sedan jag tränade sist.
I alla fall, fysen slog mig som en knytnäve i ansiktet och plötsligt snurrade det till ordentligt i min skalle. För att se det från den ljusa sidan så var det en ganska groggyliknande känsla, men efter ett tag började det intensifieras och det kändes precis som om jag skulle svimma. Det blixtrade för ögonen, små blinkande dioder tycktes uppenbara sig framför mina ögon och när jag som bäst befarade att jag skulle segla ner till marken tycktes även ljudet avlägsna sig bort från hallen. Som tur var slapp jag att vakna upp med benen i högläge, och det hela gjorde mig egentligen bara (naivt eller inte) ännu mer peppad att maxa denna veckan. Onsdag allt för förhoppning om matchen på fredag, men först välbehövlig sömn inför ännu en morgondag.
Den inledande fysen tog hårt på mig idag. Det sjuka är att jag verkligen inte förstår vad det beror på - det kan ha varit för att jag käkat på tok för lite idag, det kan bero på att jag med jämna mellanrum håller på att bryta ner mig själv och det kan ha att göra med att det faktiskt var en vecka sedan jag tränade sist.
I alla fall, fysen slog mig som en knytnäve i ansiktet och plötsligt snurrade det till ordentligt i min skalle. För att se det från den ljusa sidan så var det en ganska groggyliknande känsla, men efter ett tag började det intensifieras och det kändes precis som om jag skulle svimma. Det blixtrade för ögonen, små blinkande dioder tycktes uppenbara sig framför mina ögon och när jag som bäst befarade att jag skulle segla ner till marken tycktes även ljudet avlägsna sig bort från hallen. Som tur var slapp jag att vakna upp med benen i högläge, och det hela gjorde mig egentligen bara (naivt eller inte) ännu mer peppad att maxa denna veckan. Onsdag allt för förhoppning om matchen på fredag, men först välbehövlig sömn inför ännu en morgondag.
Kommentarer
Trackback