Den anpassbara dagen
Jag har alldeles nyss mötts av insikten att jag har en alldeles för seriös framtoning på min blogg. Det slog liksom ner som en blixt från himlen, och nu har jag beslutat att det ska bli mer lättsamt. Så, nu är det det.
Idag pallrade jag mig i alla fall upp i gryningen för att bege mig till jobbet. Likt en zombie intog jag köksbordet med mina Wasa sport (med linfrön) och tekoppen (utan linfrön) och började plöja igenom tidningarna. Ibland kan jag tycka att Skånskans innehåll är alldeles för mossigt och tidskrävande på morgonkvisten, och med jämna mellanrum har jag övervägt alternativet att anställa en arbetslös som kan få springa och hämta en Metro och lägga i min brevlåda lagom i tid tills jag har vaknat. Idag stod det förresten i Metro att en kille har fått sluta skolan bara för att få stanna hemma och spela Guitar Hero, och hur sjukt är inte det?
I alla fall, framåt kvart i åtta-tiden rusade jag ner mot Harlösa västra för att ta bussen bort mot Eslöv, och här ska det tilläggas att jag
1) gått upp helt okristligt tidigt
och att jag 2) har stressat runt och nästan missat bussen,
bara för att samtidigt som bussen rullar in på stationen i Eslöv få ett sms från min chef om att läget var tokigt lugnt i parken och att jag inte behövde jobba. Hejdlöst optimistisk som jag är intalar jag som ett litet mantra för mig själv att det i alla fall var tur att jag inte hunnit ända bort till Höör, och istället hoppar jag på tåget i den andra riktningen och beger mig in till Lund.
Inne i Lund får jag ett plötsligt infall att jag ska vara hurtig nog att promenixa ut till Nova, och efter en uppfriskande marsch anländer jag när dom öppnar och jag inhandlar ett minneskort till kameran på Media Markt. Här har vi minsann en som ska fota en massa sen på resan!
Någon timme senare befinner jag mig plötsligt i Malmö och socialiserar med Helena, och efter att vi träffat på en fransk och kristen gubbe som gav Helena komplimanger om att hon både hade a beautiful smile and a beautiful cross tog jag åter färden hemåt och ska fortsätta kvällen med att inspektera den nya Ikea-katalogen. Då vet man att det börjar gå mot höst.
Idag pallrade jag mig i alla fall upp i gryningen för att bege mig till jobbet. Likt en zombie intog jag köksbordet med mina Wasa sport (med linfrön) och tekoppen (utan linfrön) och började plöja igenom tidningarna. Ibland kan jag tycka att Skånskans innehåll är alldeles för mossigt och tidskrävande på morgonkvisten, och med jämna mellanrum har jag övervägt alternativet att anställa en arbetslös som kan få springa och hämta en Metro och lägga i min brevlåda lagom i tid tills jag har vaknat. Idag stod det förresten i Metro att en kille har fått sluta skolan bara för att få stanna hemma och spela Guitar Hero, och hur sjukt är inte det?
I alla fall, framåt kvart i åtta-tiden rusade jag ner mot Harlösa västra för att ta bussen bort mot Eslöv, och här ska det tilläggas att jag
1) gått upp helt okristligt tidigt
och att jag 2) har stressat runt och nästan missat bussen,
bara för att samtidigt som bussen rullar in på stationen i Eslöv få ett sms från min chef om att läget var tokigt lugnt i parken och att jag inte behövde jobba. Hejdlöst optimistisk som jag är intalar jag som ett litet mantra för mig själv att det i alla fall var tur att jag inte hunnit ända bort till Höör, och istället hoppar jag på tåget i den andra riktningen och beger mig in till Lund.
Inne i Lund får jag ett plötsligt infall att jag ska vara hurtig nog att promenixa ut till Nova, och efter en uppfriskande marsch anländer jag när dom öppnar och jag inhandlar ett minneskort till kameran på Media Markt. Här har vi minsann en som ska fota en massa sen på resan!
Någon timme senare befinner jag mig plötsligt i Malmö och socialiserar med Helena, och efter att vi träffat på en fransk och kristen gubbe som gav Helena komplimanger om att hon både hade a beautiful smile and a beautiful cross tog jag åter färden hemåt och ska fortsätta kvällen med att inspektera den nya Ikea-katalogen. Då vet man att det börjar gå mot höst.
Kommentarer
Trackback