Fixardag
Idag har det varit en fullspäckad dag. Det började på polisstationen i Eslöv för att hämta ut det nya passet (på vars bild jag för övrigt ser ut som en utlänning) och fortsatte med körlektion där mina färdigheter skulle sättas på prov och likna en uppkörning. Efter tidigare upprepat tjat och gnäll om att jag måste förbättra min uppsikt och avsökningsområde lyckades jag slå min körlärare med häpnad och greja båda grejerna riktigt bra. Trots det hittade han annat att klaga på i form av fordonshanteringen och växlingen.
Efter Eslöv blev det tåget in till Lund för att träffa Martina i stan. Fröken Nilsson köpte rygga, det införskaffades flaggor i syaffären, mitt minneskort till kameran utlöste ett smärre inferno med larmet på Stadium och sedan snackades det packning över en kaffe på Emmas. Det känns så jäkla kul att det verkligen börjar närma sig avfärd nu, och det känns riktigt bra att vi börjar få koll på det allra mesta.
Efter att vi varit i Lund fick vi ett riktigt nostalgiryck och bestämde oss för att hoppa in i bilen och köra bort till Löberöd och Ölycke. Själva meningen med besöket var egentligen att vi skulle hälsa på vår gamla klassföreståndare och mentor Susanne som vi hade på högstadiet, och allra mest för att vi ville se hennes min då hon fick reda på att vi skulle ge oss ut i vida världen, men eftersom hon dessvärre var borta på ett möte blev det istället ett par trevliga återseenden med andra lärare. Det var riktigt kul att träffa Monica, vår dåvarande NO-lärare, och även om det aldrig blev någon naturvetare av mig (trots att hon faktiskt önskade det) var hon ändå imponerad av våra bedrifter. Det kändes riktigt bra att bli bemött som en vuxen och man kände verkligen vilken mognad man nått sedan man slutade på Ölycke. Hade nån sagt till mig när jag slutade nian att jag tre år senare skulle komma tillbaka (frivilligt, dessutom!) för att träffa mina lärare hade jag trott att dom skämtat.
Efter Eslöv blev det tåget in till Lund för att träffa Martina i stan. Fröken Nilsson köpte rygga, det införskaffades flaggor i syaffären, mitt minneskort till kameran utlöste ett smärre inferno med larmet på Stadium och sedan snackades det packning över en kaffe på Emmas. Det känns så jäkla kul att det verkligen börjar närma sig avfärd nu, och det känns riktigt bra att vi börjar få koll på det allra mesta.
Efter att vi varit i Lund fick vi ett riktigt nostalgiryck och bestämde oss för att hoppa in i bilen och köra bort till Löberöd och Ölycke. Själva meningen med besöket var egentligen att vi skulle hälsa på vår gamla klassföreståndare och mentor Susanne som vi hade på högstadiet, och allra mest för att vi ville se hennes min då hon fick reda på att vi skulle ge oss ut i vida världen, men eftersom hon dessvärre var borta på ett möte blev det istället ett par trevliga återseenden med andra lärare. Det var riktigt kul att träffa Monica, vår dåvarande NO-lärare, och även om det aldrig blev någon naturvetare av mig (trots att hon faktiskt önskade det) var hon ändå imponerad av våra bedrifter. Det kändes riktigt bra att bli bemött som en vuxen och man kände verkligen vilken mognad man nått sedan man slutade på Ölycke. Hade nån sagt till mig när jag slutade nian att jag tre år senare skulle komma tillbaka (frivilligt, dessutom!) för att träffa mina lärare hade jag trott att dom skämtat.
Kommentarer
Trackback