Linda Bromèe

Just nu har jag så fruktansvärt jäkla tråkigt att jag håller på att gå sönder. Min sociala stimulans står på absolut noll och är på gränsen till obefintlig, och klockan har beslutat att sega sönder och dra ut låååångt på tiden tills det är dags att dra till Eslöv. Det stundar före-detta-lagkväll på Bäckavägen i afton, vilket är precis vad jag behöver för att boosta mitt humör. Dessutom väntar Jhuberlys 20-årsfest imorgonkväll, så trots den nuvarande melankolin verkar det som om helgen kan ordna upp sig till det bästa. Jag är pepp som satan.