Trosbekännelsen
Det känns som om jag inte fått en blund i ögonen på hela natten. Kanske beror det på att jag åtminstone inte fått särskilt mycket av den varan heller, och i vilket fall känner jag bara hur lång denna dagen kommer bli. Idag stundar alltså det beryktade religionsprovet, och skulle det gå alldeles åt skogen kan jag ju i alla fall skylla på att mina traditionsenliga provförberedelser gick en rejäl bit i stöpet. Boken och anteckningarna under kudden hjälper ju inte allt för mycket om man sen inte kan sova, då känns det bara oerhört löjligt istället.
Det som håller min inre glöd vid liv idag är i alla fall att jag äntligen är frisk nog att göra comeback på handbollsplanen. En vecka utan träning har gjort mig till ett mer eller mindre nervvrak, och nu känner jag bara hur överskottsenergin pumpar inom mig med en vilja att så snart som möjligt få komma ut. Det ska bli riktigt härligt.
I övrigt fortsätter beslutsångesten kring praktikplatsalternativen till Düsseldorf, och mer om detta kommer vid ett senare tillfälle då jag stampat omkring i valet och kvalet ytterligare en stund till. Nu är det pluggande inför provet som gäller.
Det som håller min inre glöd vid liv idag är i alla fall att jag äntligen är frisk nog att göra comeback på handbollsplanen. En vecka utan träning har gjort mig till ett mer eller mindre nervvrak, och nu känner jag bara hur överskottsenergin pumpar inom mig med en vilja att så snart som möjligt få komma ut. Det ska bli riktigt härligt.
I övrigt fortsätter beslutsångesten kring praktikplatsalternativen till Düsseldorf, och mer om detta kommer vid ett senare tillfälle då jag stampat omkring i valet och kvalet ytterligare en stund till. Nu är det pluggande inför provet som gäller.
Kommentarer
Trackback