Linda Bromèe

Det har satt griller i mitt huvud länge nu. Den där till synes oidentifierbara doften på det flytande tvålet på gästtoaletten. Den högst säregna doften har fått mig att associera till något jag hittills inte kunnat sätta fingret på, någonting som jag känner igen från någonstans vars sammanhang jag inte kan dra mig till minnes.  Eller känt igen, rättare sagt, perfektformen är viktig för situationens sammanhang. Nu har jag nämligen kommit på det. Nu har jag äntligen listat ut vartifrån jag känner igen den. Tvålet på gästtoaletten har en omisskännlig doft av Kopparbergs skogsbärscider, och min plötsliga illvilja kan högst tänkbart bero på mindre trevliga hågkomster från denna förrädiska rusningsdryck. It's fucking helerious.