Linda Bromèe

Detta är inte min morgon. Då jag i panik insåg att mitt busskort var spårlöst försvunnet påbörjade jag en omfattande ut-och-in-vändning av såväl väska som jacka. Utan vidare resultat. Klockan tickade på och närmade sig obönhörligt det utsatta klockslaget, och när jag långt om länge hittade det jävla kortet mellan två böcker var det redan för sent. Bussen gick för 3 minuter sen.
Nej, det är verkligen inte min morgon, och jag har knappt kunnat sova inatt på grund av den riktigt jobbiga hostan. Jag trodde dumt nog någonstans att jag kanske till och med skulle kunna bli frisk inom det närmaste, men tydligen var det för höga ambitioner. Just nu vill jag bara dra täcket över huvudet och slippa bry mig.