Oktoberfest
Det hela började i fredags med den efterlängtade personalfesten som tog sin början på Lucky Bowl i Höör. Där samlades djurparkens Sodexho-arbetare för en mycket trevlig trerättersmiddag där vi alla utmärkte oss genom att hugga in på varmrätten redan innan pommes friten hade serverats till, och med facit i hand kan vi bara hoppas på att personalen var lyckligt ovetandes om att vi arbetade i restaurangbranschen. Middagen innehöll även en rad underhållande samtalsämnen, däribland ett urval av det bästa från personalfesten i somras som innehöll alltifrån påkomna berusade 91:or till tre ytterst vilsna (och något alkoholpåverkade) Sodexho-arbetare som irrade 
runt i djurparksmörkret då natten hade fallit. För att inte nämna det sannerligen amusanta ämnet om killen som fick nobben hos både tjejen, jobbet och festen. Märkligt hur en del människor kan figurera som den gemensamma igenkända nämnaren i så stor grad.
Efter att vi spisat klart de tre rätterna, och efter att vi höjt promillehalten en aning genom vinet, var det dags att äntra bowlingplanen. För att inte lägga allt för mycket fokus på orelevanta detaljer kan jag bara nämna att min drygt 51 poängs ledning hann raseras fortare än jag överhuvudtaget hade hunnit blinka, och förkrossad som jag var över detta blev jag snabbt förvisad till jumboplaceringen. Plus att en viss Linn Svegrup till stor del var boven i dramat.
Efter två timmars bowlande var det dags att dra vidare till det relativt nyöppnade Torggatan 9, och efter en gångmarsch som innehöll idel skönsång och högljudda protester om den "så väldigt långa vägen" hade vi anlänt till Höörs nya hak. Väl där rådde det en utgrupperad beslutsångest som involverade såväl Avloppsrör som jordgubb/lime-drinkar, vilket allas vår vinkännare Tomas inte verkade drabbas av alls. Efter ett tag lämnade vi Torggatan och drog vidare till Tomas där den riktiga festen tog sin början. På tyskt manér bjöds det upp till en äkta
Oktoberfest innehållande Singstar så det stod härliga till, och under spelets gång uppmättes det en rad ljuva toner. Tomas och Chriz valde att slå ett slag för sina pojkbandsälskande sidor genom att riva av till tonerna från Westlife och Blue, samtidigt som tjejligan bestående av Linn, Kornelia och jag valde att göra ett minnesvärt framträdande till Village Peoples "YMCA". Kaninstigen har nog aldrig bevittnat något liknande.
Under kvällens gång stod jag och Linn för ett par numera klassiska versioner av slagdängor som "Pretty woman" och "Imagine", och när vi drog till med latinorytmerna i "Livin la vida loca" var perfektionen ett faktum. Vid närmare eftertanke borde Singstar vara obligatoriskt på fest, just av den enkla anledningen att Singstar är synonymt med just fest.
Vi hade nu kommit fram till den del av kvällen då det var dags för mig och Tomas att göra upp i kampen om vem som egentligen var vassast på Nirvanas "Smells like teen spirit", och det blev minst sagt en spektakulär uppvisning. Familjen Kristofferssons vardagsrum hade snart förvandlats till en skådeplats för svängande mikrofoner, dansanta steg med obligatoriskt head-bang och en jublande publik, och när framträdandet var över stod fröken Bromèe som överlägsen segrare med inte mindre än 4000 poäng.
Så här i efterhand kan man blicka tillbaka på Personalfesten 2nd Edition som en mycket livad sådan, även om den påföljande Oktoberfesten med allra största sannolikhet satte bestående men för den sovande systern på
våningen ovanför. En fredagkväll kan tydligen allt hända i Höör.
runt i djurparksmörkret då natten hade fallit. För att inte nämna det sannerligen amusanta ämnet om killen som fick nobben hos både tjejen, jobbet och festen. Märkligt hur en del människor kan figurera som den gemensamma igenkända nämnaren i så stor grad. Efter att vi spisat klart de tre rätterna, och efter att vi höjt promillehalten en aning genom vinet, var det dags att äntra bowlingplanen. För att inte lägga allt för mycket fokus på orelevanta detaljer kan jag bara nämna att min drygt 51 poängs ledning hann raseras fortare än jag överhuvudtaget hade hunnit blinka, och förkrossad som jag var över detta blev jag snabbt förvisad till jumboplaceringen. Plus att en viss Linn Svegrup till stor del var boven i dramat.
Efter två timmars bowlande var det dags att dra vidare till det relativt nyöppnade Torggatan 9, och efter en gångmarsch som innehöll idel skönsång och högljudda protester om den "så väldigt långa vägen" hade vi anlänt till Höörs nya hak. Väl där rådde det en utgrupperad beslutsångest som involverade såväl Avloppsrör som jordgubb/lime-drinkar, vilket allas vår vinkännare Tomas inte verkade drabbas av alls. Efter ett tag lämnade vi Torggatan och drog vidare till Tomas där den riktiga festen tog sin början. På tyskt manér bjöds det upp till en äkta
Oktoberfest innehållande Singstar så det stod härliga till, och under spelets gång uppmättes det en rad ljuva toner. Tomas och Chriz valde att slå ett slag för sina pojkbandsälskande sidor genom att riva av till tonerna från Westlife och Blue, samtidigt som tjejligan bestående av Linn, Kornelia och jag valde att göra ett minnesvärt framträdande till Village Peoples "YMCA". Kaninstigen har nog aldrig bevittnat något liknande. Under kvällens gång stod jag och Linn för ett par numera klassiska versioner av slagdängor som "Pretty woman" och "Imagine", och när vi drog till med latinorytmerna i "Livin la vida loca" var perfektionen ett faktum. Vid närmare eftertanke borde Singstar vara obligatoriskt på fest, just av den enkla anledningen att Singstar är synonymt med just fest.
Vi hade nu kommit fram till den del av kvällen då det var dags för mig och Tomas att göra upp i kampen om vem som egentligen var vassast på Nirvanas "Smells like teen spirit", och det blev minst sagt en spektakulär uppvisning. Familjen Kristofferssons vardagsrum hade snart förvandlats till en skådeplats för svängande mikrofoner, dansanta steg med obligatoriskt head-bang och en jublande publik, och när framträdandet var över stod fröken Bromèe som överlägsen segrare med inte mindre än 4000 poäng.
Så här i efterhand kan man blicka tillbaka på Personalfesten 2nd Edition som en mycket livad sådan, även om den påföljande Oktoberfesten med allra största sannolikhet satte bestående men för den sovande systern på
våningen ovanför. En fredagkväll kan tydligen allt hända i Höör.
Kommentarer
Trackback