Lördagens förpliktelser
Då var man hemkommen från Skåne Social Forum som gick av stapeln i Lund. Jag och Marina hade valt att ansluta till föreläsningen om mäns våld mot kvinnor, och efter att vi råkat ut för både illavarslande bilar och förvirrande P-biljettautomater kom vi slutligen fram till Lilla teaterns lokaler där arrangemanget skulle äga rum. Redan då vi kommit innanför dörrarna började vi känna oss smått disorienterade, och efter att vi utstrålat något felaktiga signaler var de evenemangsansvariga alldeles övertygade om att vi var representanter från kvinnojouren. Efter att vi gjort vad vi kunnat för att redogöra för våra egentliga roller var det sedan dags att samlas i en sal med dämpad belysning. Ungefär samtidigt blev vi varse om att våra spekulationer om ett något större publikpådrag visade sig vara ordentligt överskattade, och det började så sakteliga gå upp för oss att vi hade hamnat mitt uppe i en föreläsning som till största del hade lockat ditresta organisationsrepresentanter. Spektaklet fortsatte med inledande presentationer, och efter att sju av de drygt tio åhörarna hade dragit upp den genomsnittliga åldern ordentligt så var turen kommen till mig och Marina. Jag måste erkänna att jag kände tenderande mindervärdeskomplex då jag något obekvämt presenterade mig som "Linda, student". Det uttalandet var nämligen ljusår ifrån "Margareta, SKV- och styrelseledamot".
Själva föreläsningen i sig var ganska intressant, och hade det inte varit för min tilltagande trötthet och oförmåga att sitta still så hade man nog kunnat få ut ganska mycket av den. Tiden tickade på, och efter att vi något panikartat insett att parkeringstiden höll på att rinna ut var vi helt enkelt tvungna att lämna sällskapet av argumenterade pantertanter.
Efter att inhandlat uppiggande take away-kaffe träffade vi på Nadja och Ida som även dom hade avklarat sina valda föreläsningar om barnarbete och HIV/AIDS. Det var en något sliten Ida som uppenbarade sig för oss, och Nadja var inte sen att meddela om att fröken Petersson minsann hade sovit bort halva föredraget. Ida hade nämligen fått bestående men efter gårdagens festande, och med tanke på den kvarvarande och avslöjande spritlukten hade Nadja tagit på sig ansvaret att vara deras föredömliga ansikte utåt. Och tur var väl det.
Själva föreläsningen i sig var ganska intressant, och hade det inte varit för min tilltagande trötthet och oförmåga att sitta still så hade man nog kunnat få ut ganska mycket av den. Tiden tickade på, och efter att vi något panikartat insett att parkeringstiden höll på att rinna ut var vi helt enkelt tvungna att lämna sällskapet av argumenterade pantertanter.
Efter att inhandlat uppiggande take away-kaffe träffade vi på Nadja och Ida som även dom hade avklarat sina valda föreläsningar om barnarbete och HIV/AIDS. Det var en något sliten Ida som uppenbarade sig för oss, och Nadja var inte sen att meddela om att fröken Petersson minsann hade sovit bort halva föredraget. Ida hade nämligen fått bestående men efter gårdagens festande, och med tanke på den kvarvarande och avslöjande spritlukten hade Nadja tagit på sig ansvaret att vara deras föredömliga ansikte utåt. Och tur var väl det.
Kommentarer
Trackback