Linda Bromèe

Man mår väl som man förtjänar så här dagen efter antar jag. Så här med facit i hand var det verkligen inte värt att anstränga sig så mycket igårförmiddags för att försätta rummet i någorlunda presentabelt skick, för nu ser det nämligen ut som ett bombnedslag igen. Min beslutsångest angående gårdagens klädval och det faktum att jag vid hemkomsten inatt befann mig i mindre omdömesgillt tillstånd kan mycket väl ha inverkat till rummets numera horribla tillstånd, och med all energi körd i botten ska man nog inte förvänta sig någon förbättring inom de närmaste timmarna.
Faktum är att jag är grymt förvirrad just nu. Seriöst så vet jag inte ens vad klockan är, dessa justeringar från sommar- till vintertid kunde väl ha valt en något lämpligare dag att inträffa på. Typ någon dag mitt i veckan då man har tillräckligt med förnuft för att förstå sig på sånt där. Klockan kan ju faktiskt vara vad som helst nu, och det är lite det som skrämmer mig. Fast å andra sidan, vad behöver jag tiden för en dag som denna då de högsta prioriteringarna ligger bland ting såsom klunkande av kopiösa mängder vatten, eventuellt sväljande av alvedontabletter och nödvändig energiåterhämtning? Relativt jättelite faktiskt.
Kanske borde jag strunta i både tid och rum och helt och hållet lägga fokus på att befinna mig i nuet - gärna i samband med någonting som kan få mig att må lite bättre och att bli lite piggare. Det klingar ett adrenalinpumpande cykelpass i mina öron, och i detta nu ska iPoden få agera incitament och min trötta sinnesstämning skall bytas ut mot en på gränsen till slutkörd lekamen. Under tiden, och i synnerhet efteråt, kommer det att kännas riktigt härligt.