Fånge i feberns fördömda värld
Mina misstankar stämde och nu har det brutit loss ordentligt. Merparten av kvällen har jag legat nerbäddad under täcket med feberfrossa och ont i hela kroppen, och än en gång har jag på allvar övervägt mina funderingar om jag verkligen besitter förutseende krafter. Det konstiga är nämligen att jag började känna mig krasslig igårkväll, vartefter jag kände mig på väg mot allt sämre tillstånd tidigare idag för att sedan bli varse om febertemperaturen tidigare ikväll. Det var som om jag kunde sia om vad som komma skulle.
Rent ut sagt var det längesen jag mådde så här utstuderat dåligt. Frågan är om jag överhuvudtaget har gjort det någon gång tidigare. Handen på hjärtat är jag nog precis så gnällig och krasslig som man bara kan bli (ja, om man bortser från kolesteatom-operationer, benbrott, plötsliga PMS-anfall och psykiskt krävande bakfyllor), och frågan är hur jag överhuvudtaget ska klara av att genomföra proven imorgonbitti.
Nu ska jag fortsätta att kämpa för mitt liv, och första steget i denna aktion blir således att tugga en styck alvedon med paracetamol. Jag jobbar på min comeback.