En önskan om en högre makt
Fullkomligt förvirrad av de filosofiska tankegångarna fortsätter jag min kamp mot mina visioners själförverkligande inför morgondagens prov. Min tanke och ambition är att jag ska påträffa nån slags högre insikt, men dessa riktmärken verkar ständigt vilja brytas ner i en (för att referera till Herakleitos) evig förbränningsprocess. Just nu skulle jag mest av allt bara vilja uppnå areté, denna högt eftertraktade hållning av komplett fulländning. Då hade jag sluppit att oroa mig så mycket, och alla värdsliga problem skulle vara som bortblåsta.
För övrigt så stod utprovning av studentmössor på schemat tidigare under dagen, och nu börjar det på allvar kännas att man faktiskt gör sina sista kraftansträngningar i skolbänkens våld. Just nu känns slutspurten dock väldigt kuperad och som en enda lång uppförsbacke utan något överskådligt slut, och jag vill verkligen inget hellre än att vara upprymd av den svindlande känsla som bara en nedförsbacke kan frambringa.