En högst horribel tilldragelse
Jag har nyss varit med om en högst traumatisk upplevelse.
Under stora delar av förmiddagen har jag hört konstiga ljud uppifrån en låda ståendes på en hylla, och i takt med att detta ljud växt sig både högre och än mer skräckinjagande har min fantasi skenat iväg ordentligt. Jag har föreställt mig en mängd skrämmande varelser som kunnat tänkas frammana dessa ljud, och med tanke på min fruktansvärda fobi mot spindlar och andra obehagliga kryp så har min fantasis varelser agerat som just oktettrelaterade. Faktum är att jag varit så uppjagad att jag demonstrativt förflyttat mig på betryggande avstånd från denna ljudkälla, men då jag inte längre kunde ignorera ljudet var jag helt enkelt tvungen att undersöka saken.
Utrustad med paraply och diverse annan skyddsutrustning smög jag försiktigt bort mot hyllan vartefter jag med en snabb rörelse lyckades förflytta lådan ner på golvet och ut i hallen. Det förskräckliga ljudet tilltog ytterligare, adrenalinet pumpade i mina ådror och jag lyckades till slut frammana tillräckligt med mod för att våga mig på en granskning av lådans innehåll.
Med paraplyet i högsta hugg (dels i syftet att jag skulle kunna använda det för att slå ihjäl potentiella instängda spindlar, dels för att jag på så sätt kunde befinna mig på tillräckligt avstånd) inledde jag mina försök till att lugnt och metodiskt hitta det eller den som framkallade ljudet. Jag sorterade ut gamla brev och kuvert, böcker med titlar som "Nasses lilla tapperhetsbok" och "Nalle Puhs lilla klokbok" samt dokumenterade foton sen diverse strapatser. Min rädsla tilltog drastiskt för varje sekund som gick, och allt eftersom tiden gick förflyttade jag med paraplyets hjälp lådan allt längre bort från rummet. Till slut hade jag lyckats placera lådan i mina föräldrars sovrum just av den enkla anledning att jag vid behov skulle kunna stänga in helvetesvarelsen där istället, och precis då jag allvarligt befarade att min sista stund var kommen fann jag också den verkliga orsaken till det horribla ljudet.
I den sekund som jag insåg att mina fantasier och farhågor hade varit i vildaste laget kunde jag något skrattretande inse att den sanna ljudkällan inte bestod av något annat än ett vänligt sinnat överfallslarm. Jag behöver väl knappast tillägga att jag kände mig dummare än någonsin.
Under stora delar av förmiddagen har jag hört konstiga ljud uppifrån en låda ståendes på en hylla, och i takt med att detta ljud växt sig både högre och än mer skräckinjagande har min fantasi skenat iväg ordentligt. Jag har föreställt mig en mängd skrämmande varelser som kunnat tänkas frammana dessa ljud, och med tanke på min fruktansvärda fobi mot spindlar och andra obehagliga kryp så har min fantasis varelser agerat som just oktettrelaterade. Faktum är att jag varit så uppjagad att jag demonstrativt förflyttat mig på betryggande avstånd från denna ljudkälla, men då jag inte längre kunde ignorera ljudet var jag helt enkelt tvungen att undersöka saken.
Utrustad med paraply och diverse annan skyddsutrustning smög jag försiktigt bort mot hyllan vartefter jag med en snabb rörelse lyckades förflytta lådan ner på golvet och ut i hallen. Det förskräckliga ljudet tilltog ytterligare, adrenalinet pumpade i mina ådror och jag lyckades till slut frammana tillräckligt med mod för att våga mig på en granskning av lådans innehåll.
Med paraplyet i högsta hugg (dels i syftet att jag skulle kunna använda det för att slå ihjäl potentiella instängda spindlar, dels för att jag på så sätt kunde befinna mig på tillräckligt avstånd) inledde jag mina försök till att lugnt och metodiskt hitta det eller den som framkallade ljudet. Jag sorterade ut gamla brev och kuvert, böcker med titlar som "Nasses lilla tapperhetsbok" och "Nalle Puhs lilla klokbok" samt dokumenterade foton sen diverse strapatser. Min rädsla tilltog drastiskt för varje sekund som gick, och allt eftersom tiden gick förflyttade jag med paraplyets hjälp lådan allt längre bort från rummet. Till slut hade jag lyckats placera lådan i mina föräldrars sovrum just av den enkla anledning att jag vid behov skulle kunna stänga in helvetesvarelsen där istället, och precis då jag allvarligt befarade att min sista stund var kommen fann jag också den verkliga orsaken till det horribla ljudet.
I den sekund som jag insåg att mina fantasier och farhågor hade varit i vildaste laget kunde jag något skrattretande inse att den sanna ljudkällan inte bestod av något annat än ett vänligt sinnat överfallslarm. Jag behöver väl knappast tillägga att jag kände mig dummare än någonsin.
Kommentarer
Trackback