Det där om adaptionsförmågan
Ibland börjar jag på allvar att fundera på om jag besitter några övermänskliga krafter. Att jag kanske har någon slags högst märklig del i hjärnan eller någon annan del av kroppen som reglerar ens icke påverkningsbara förmågor att genomföra högst häpnadsväckande företeelser.
Det första fallet av dessa potentiella övermänskliga krafter tog sig uttryck någon gång i sexårsåldern då jag till min stora förtjusning och glädje belönades med ett par splitter nya gula regnstövlar. Den något infantila sidan av mitt redan då utpräglade livspoängsbehov hoppade glatt omkring i otaliga vattenpölar, och på den soliga eftermiddagen då förskolans klocka ringde ut för dagen traskade jag nöjt hem med de blöta stövlarna i den medhavda ICA-kassen. Fram till dess att regnet några dagar senare åter gjorde reträtt fick skodonen helt enkelt finna sig i sin hemvist i plastpåsens töcken, men när de väl skulle användas igen möttes mitt synfält av en obehaglig överraskning. På det tidigare så klargula stövelskaftet hade det nämligen stämplats av ett Systembolags-kvitto (som tydligen hade delat lya med stövlarna i ICA-kassen), och jag tror inte att jag ens behöver förtydliga vilka traumatiska barndomsminnen denna händelse har gett upphov till.
Två liknande fall, som även dessa har tett sig både oförklarliga och något skrämmande, har båda inträffat under en dryg månads period nu i höst. Det första av dessa ägde rum i samband med avbockandet av boklistan under den medicinska grundkursen då jag plötsligt insåg att jag på något vänster hade lyckats få med mig den där boklistan bland mina anteckningsblock och personliga tillhörigheter. När jag insåg detta var det skratt och muntra sinnesstämningar som först tog sig uttryck, men allt eftersom började jag inse det verkliga allvaret i det hela. Hur hade listan hamnat där utan att jag hade märkt det? Hur hade denna incident kunnat inträffa, och vad hade konsekvenserna kunnat bli? Handlar det verkligen om definitionen av existensen - att saker och ting aldrig kan befinna sig i rörelse eftersom att saken eller tinget i fråga alltid befinner sig på en viss plats och att det aldrig kan befinna sig på två ställen samtidigt?
Det andra fallet inträffade idag då jag hittade inte mindre än sju exemplar av det detaljrika Hegel-häftet i mitt för övrigt så välstädade (!) och strukturerade skåp. Hur har skåpets så harmoniska tillvaro kunnat brytas ner till kaos och ett rörigt inferno mitt framför ögonen på mig utan att jag har märkt det, och hur har de sju häftena (varav sex stycken för många) hamnat där de gjort?
Jag styrks än mer i mina tankegångar om de potentiella övermänskliga krafterna, och till dess att jag redat ut hur det egentligen förhåller sig gör jag säkrast i att återgå till den filosofiska informationsbearbetningen. Det finns så äckligt mycket kunskap här i världen.