A hallelujah moment
Så där ja, då var man åter fånge i de förpliktelser som de aldrig sinande studierna för med sig. Är det inte egentligen ganska patetiskt hur man ska lära in ett ämne utan och innan, för att bara några dagar senare tvingas glömma bort det igen för att lämna plats för den nya kunskap som ständigt måste uppdateras?
Just nu är det det religiösa samfundet som står på schemat. Inom en tidsperiod på ungefär fem dagar står jag alltså inför uppgiften att memorera och nöta in allt (och lite till) som under årens lopp har hänt inom världsreligionerna judendom, islam och kristendom. Handen på hjärtat så är religion ett ämne som faktiskt intresserar mig riktigt mycket, så det är liksom inte det som det hela handlar om. Det svåra är ju att lära in så pass många sidor utantill. Det är där som den lilla skon klämmer, och kanske borde jag förebygga eventuella skavsår med hjälp av Compeed eller något annat självhäftande förband.
Mina för tillfället ack så påtagliga religiösa reaktioner har hittills resulterat i ett högst underhållande samtalsämne gällande hur jag egentligen skulle göra mig som präst. Även om det hos min tillfrågade rådde en del svårigheter med att identifiera mig med det religiösa ämbetet, så fick jag ändå klart för mig att jag borde genomgå en bikt eller två för att utplåna min syndiga sida innan jag iklädde mig rocken och kragen. Är det bara det som krävs så är jag redan halvvägs uppe i prediksstolen, för med ett förflutet i kyrkans barntimme och Harlösa församlings barnkör bör jag ju ha förtur till teologutbildningen. Det tål kanske att tänkas på.
Just nu är det det religiösa samfundet som står på schemat. Inom en tidsperiod på ungefär fem dagar står jag alltså inför uppgiften att memorera och nöta in allt (och lite till) som under årens lopp har hänt inom världsreligionerna judendom, islam och kristendom. Handen på hjärtat så är religion ett ämne som faktiskt intresserar mig riktigt mycket, så det är liksom inte det som det hela handlar om. Det svåra är ju att lära in så pass många sidor utantill. Det är där som den lilla skon klämmer, och kanske borde jag förebygga eventuella skavsår med hjälp av Compeed eller något annat självhäftande förband.
Mina för tillfället ack så påtagliga religiösa reaktioner har hittills resulterat i ett högst underhållande samtalsämne gällande hur jag egentligen skulle göra mig som präst. Även om det hos min tillfrågade rådde en del svårigheter med att identifiera mig med det religiösa ämbetet, så fick jag ändå klart för mig att jag borde genomgå en bikt eller två för att utplåna min syndiga sida innan jag iklädde mig rocken och kragen. Är det bara det som krävs så är jag redan halvvägs uppe i prediksstolen, för med ett förflutet i kyrkans barntimme och Harlösa församlings barnkör bör jag ju ha förtur till teologutbildningen. Det tål kanske att tänkas på.
Kommentarer
Trackback