Tiden som har gått
Grillkväll, tårtbakning, gräsklippning, eurovision och internet har varit paj. Efter mycket om och men verkar det äntligen som min skriftliga publicitet ska kunna återupplivas igen.
Som sagt, eurovision. Vad hände liksom?! Ännu en gång är det bevisat att ESC inte är vad det än gång varit, då det istället har förvandlats till en öststatlig kraftmätning. Varför ens försöka aspirera när hela tävlingen redan verkar vara uppgjord på förhand? Jag menar, vad ska vi ta oss till? Vi skickade bland det bästa Sverige har i form av The Ark, men inte ens det räckte för att undvika ett serbiskt segertåg. Man blir bara så trött.
Med denna omåttliga besvikelse i bagaget var man då tillbaka i skolan för en relativt kort vecka, och det blev en helskön inledning med bio och Litte Miss Sunshine. Jisses, vilken härlig film! En helgalen familj som inkluderar en knarkande farfar, en depressiv son, en självmordsbenägen morbror, en skönhetstävlande dotter, en vinstpredikande pappa och en sönderstressad mamma som ger sig ut på en roadtrip genom Kalifornien, med allt vad det innebär. Skratten ekade högt på Bian i Eslöv, det kan jag lova!
Dagen fortsatte med en tur till Burlöv Center för att hämta kameran (vilken jag verkligen hoppas ska fungera oklanderligt), och när jag ändå var omringad av affärer och kläder passade jag på att inhandla ett par vita shorts. Det är väl helt enkelt så det är, det är lätt att falla offer för konsumtionssamhället.
På vägen hem blev det en tur inom Nautilus och gymmet, och efter ett härligt workout-pass åkte jag slutligen hem och fördrev kvällen med hårfärgning och telefonsamtal. Att jag egentligen borde tagit tag i den där Asien-kartan får helt enkelt vara. Istället ska jag försöka prioritera sömnen inför det engelska nationella provet imorgon.