I skuggan av min stress

Vem sade att skolgången någonsin skulle vara lätt?
Just nu känns det som om jag håller på att stressa sönder för att hinna med allt som måste göras i mitt liv. En mängd faktorer inverkar och får min dos av adrenalin och kortisol att skjuta i höjden - krävande skola, sena träningar, diverse möten och andra förpliktelser. Kroppen börjar säga ifrån.
Igårkväll fick jag mer eller mindre erfara tröttheten i ett stadie där jag mådde så illa att jag bara ville spy, och på bussen hem från träningen drabbades jag helt plötsligt och alldeles oväntat av gråten som stockade sig i halsen. Ja, jag grät. Tårarna rann, och där satt jag på 166:an.
Denna pågående stress leder i sin tur till att sömnen är det som tar störst skada. Jag hinner helt enkelt inte sova så mycket som jag egentligen borde. Jag vet inte hur jag ska styra upp det, det känns som om jag snart kommer kollapsa av trötthet. Gå in i väggen, bli utbränd, stressa sönder. Hjälp?

Kommentarer
Postat av: Marina

gumman, de löser du <3 glöm inte lyssna på dig själv

2007-05-22 @ 22:28:25
Postat av: Sara

Du är stark Linda! Jag vet, det kan kännas rent ut sagt för jävligt, men snart, snart så är det över, så försök håll ut det sista! Men en sak kan jag berätta, att gråta ut kan många gånger kännas förvånadsvärt befriande faktiskt! Så håll inte inne med allt!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback