Strävan efter LIX

Ibland blir jag faktiskt rädd för mig själv. Jag antar att självdisciplin och målmedvetenhet är högt uppskattade egenskaper, men precis som allting annat finns det en övre gräns. Ungefär som en maximipunkt i en andragradsfunktion.
Idag har jag nämligen varit skrämmande överambitiös. Lördagen och helgen till trots steg jag upp redan 08.57, enbart för att åstadkomma effektivitet och inlärning på högsta nivå genom att låta flitens lampa lysa över de geografiska publikationerna. Och jag måste säga att mina ihärdiga och energiska kraftansträngningar gav förhållandevis önskat resultat, och därför kan jag med god moral förunna mig ett välförtjänt uppehåll där jag kan rikta min uppmärksamhet åt tämligen lättsmälta hänseenden. Och ett sådant potentiellt alternativ kan ju förslagsvis vara att kalkylera huruvida mitt vokabulär förkovrats eller inte. Fast än så länge verkar jag vara snärjd vid 45, och därför återstår det bara att utvidga kraftmätningen ytterligare några steg. Incitamentet är funnet, nu förflyttas vi mot den verbala fulländningen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback