Inte utan mankemang
Herregud. Jag har lyckats igen.
För att ge lite cred till mig själv, så brukar jag faktiskt fixa det där med matlagning riktigt bra. Och de senaste åren har jag verkligen imponerat på mig själv (och förhoppningsvis på några andra) med allt mer avancerade specialiteter. Därför kom dagens snedsteg som en blixt från en klarblå himmel.
Men det var faktiskt inte mitt fel. I alla fall inte helt och hållet. Det var den där spisplattan som var boven i dramat. Det började med att jag tyckte det började lukta lite väl bränt, och att stekpannan verkade leva i symbios med plattan. Knappt hann jag reflektera särskilt mycket över det förrän jag plötsligt insåg att hela spisen höll på att brinna upp. Det utbröt tumult, och jag tillkallade snabbt assistans. Lyckligtvis blev det inte mer brandinferno än så, om man bortser från det rökfyllda köket. Och sen att själva måltiden fick en dominerande smak av vidbränd stekpanna behöver väl kanske inte nämnas. Kontentan av detta är väl således att det bara är genom snedsteg som man verkligen lär sig, och att man aldrig kan vara nog försiktig. Därför ser jag förväntansfullt fram emot nästa uppdrag - då blir det flambering.